Tjejen med styrkan

Som att någon skulle tro att det var det... Men det brukar faktiskt inte spela världens största roll hur eller kanske snarare huruvida jag alls laddar upp inför ett träningspass. Men idag hade jag verkligen ingen energi på gymmet. Efter 2 sprungna kilometrar fick jag bara plåga mig för att alls komma längre och efter 2,75 sa min kropp helt enkelt: "HSL, om inte du drar ner hastigheten på den där maskinen NU, så kommer jag att falla ihop i en hög och åka av bandet!" Jag försökte kontra med: "Men 3 kilometer iallafall, det är ju bara 250 meter till, det är ju ingenting..." För jag tycker inte att 250 meter är någonting, man klarar alltid minst en halv kilometer till när man är supertrött. Men nej. Det var inte det att kroppen egentligen inte orkade, men det fanns inte en endaste liten kalori kvar i kolhydratdepåerna och då dippade jag totalt. Sjuk känsla, men ändock reell. Min kropp är egentligen stark, jag hade kommit minst 5 kilometer om jag bara haft bränsle till det. Så träningen idag känns såklart ganska misslyckad.

Och bara för att strö salt i såren så var det en dam som tog bandet bredvid mig när jag hade sprungit drygt 1 kilometer och hon drog direkt upp sin maskin i den hastighet som mitt långsiktiga träningsmål ligger på och hon verkade inte ens tycka att det var något märkvärdigt med det. Så det var hennes normala träningstempo. Suck! Men istället för att tycka synd om mig själv får väl jag också se till att ta mig dit. Kändes bara extra tyngande just nu, eftersom det gick mindre bra för mig idag.

Avrapporterar mitt matintag senare, måste som vanligt springa iväg, men det har iallafall gått bra hittills, ligger på under 500 kcal so far.