Underbart och stressigt
Visst kan det ibland vara underbart när livet går i 110 knyck och du vet att du inte kan göra något annat än att bara följa med? Visst, man kan alltid dra i nödbromsen och säga stopp, men det är så mycket trevligare när man har så mycket att göra att man knappt ens hinner att äta.
Idag har det för övrigt gått bra matmässigt. Det kan se ut som att det skulle ha gått dåligt ett par dagar, eftersom jag inte har uppdaterat, men det är inte det att det har gått dåligt, utan det är jag som inte har haft tid att tala om hur pass bra det gått. Men idag har jag iallafall ätit som följer:
- En skål a-fil (100 kcal) innan jag rusade iväg till frisören
- En "matsmörgås" med kalkon och mozzarella (uppskattningsvis runt 500 kcal) till lunch medan vi höll på med ett projektarbete på universitetet
- Ett Wasa Havre-knäckebröd med Bregott (100 kcal) mellan en snabb tripp till Willys och en gemenskapskväll i kyrkan
- Två bitar kladdkaka med vispgrädde (satans många kcal, någon som har någon som helst aning?) på gemenskapskvällen
Varför påstår jag nu att dagen gått bra när jag bevisligen ätit något så onyttigt som kladdkaka? Med vispgrädde till, dessutom? Jo, för jag hade ätit så bra tidigare under dagen att jag iallafall hamnar på kaloriunderskott. Och även om jag inte gillar ingredienderna i kladdkaka och aldrig skulle komma mig för att baka en själv, så innehåller den ändå "rena" ingredienser. Så den får vara okej att äta när man måste. För att inte sticka ut från mängden. För att slippa frågor.
Desstom har jag antagligen gått närmare en mil idag. Som för att yttra ännu en meningslös ursäkt.
Men imorgon ska jag försöka undvika sötsaker, för helt bra känns det inte. Och dessutom måste jag spara kalorier från dagen så jag kan festa på kvällen. Det blev så jobbigt senast när jag hade "gjort slut på" alla mina kalorier under dagen och fick dricka CocaCola Zero hela kvällen. Pojkarna (mina kompisar) höll ju på att mobba ihjäl mig för att jag inte drack någon öl - och tvingade mig till slut att dricka det ändå. Det gör de alltid, så lika bra att ha kalorier kvar att "spendera".
Idag har det för övrigt gått bra matmässigt. Det kan se ut som att det skulle ha gått dåligt ett par dagar, eftersom jag inte har uppdaterat, men det är inte det att det har gått dåligt, utan det är jag som inte har haft tid att tala om hur pass bra det gått. Men idag har jag iallafall ätit som följer:
- En skål a-fil (100 kcal) innan jag rusade iväg till frisören
- En "matsmörgås" med kalkon och mozzarella (uppskattningsvis runt 500 kcal) till lunch medan vi höll på med ett projektarbete på universitetet
- Ett Wasa Havre-knäckebröd med Bregott (100 kcal) mellan en snabb tripp till Willys och en gemenskapskväll i kyrkan
- Två bitar kladdkaka med vispgrädde (satans många kcal, någon som har någon som helst aning?) på gemenskapskvällen
Varför påstår jag nu att dagen gått bra när jag bevisligen ätit något så onyttigt som kladdkaka? Med vispgrädde till, dessutom? Jo, för jag hade ätit så bra tidigare under dagen att jag iallafall hamnar på kaloriunderskott. Och även om jag inte gillar ingredienderna i kladdkaka och aldrig skulle komma mig för att baka en själv, så innehåller den ändå "rena" ingredienser. Så den får vara okej att äta när man måste. För att inte sticka ut från mängden. För att slippa frågor.
Desstom har jag antagligen gått närmare en mil idag. Som för att yttra ännu en meningslös ursäkt.
Men imorgon ska jag försöka undvika sötsaker, för helt bra känns det inte. Och dessutom måste jag spara kalorier från dagen så jag kan festa på kvällen. Det blev så jobbigt senast när jag hade "gjort slut på" alla mina kalorier under dagen och fick dricka CocaCola Zero hela kvällen. Pojkarna (mina kompisar) höll ju på att mobba ihjäl mig för att jag inte drack någon öl - och tvingade mig till slut att dricka det ändå. Det gör de alltid, så lika bra att ha kalorier kvar att "spendera".
Kommentarer
Trackback
