Tjejen med styrkan

Jag vet att julen är många ätstördas stora skräck; ett till brädden sprängfyllt matbord med allehanda rätter där man blir påtrugad att ta om det som man inte redan tagit av både en och tre gånger. Fast man inte vill. Fast man inombords dör av att stoppa i sig en tredje prinskorv under sin ömma moders överinseende. Men som vanligt funkar inte jag som alla andra. Jag har ingenting emot julen, den är mysig, familjeumgängescentrerad och allmänt trevlig. Dock skulle jag och sambon för första gången fira jul tillsammans, vilket innebar en del bilande, eftersom vi ena dgen skulle till min familj och nästa dag till hans. Och våra respektive familjer bor inte nästgårds i förhållande till varandra, om man säger så. Men om man bortser från bilresor i snömodd så har jag haft en sådär där jultrevlig jul.

 

Något som jag inte begriper är även det där med att människor, både ätstörda och icke ätstörda, går upp i vikt över julen. De gör det ju bevisligen, med tanke på att nyårsnatten fylls av löften om att "jobba bort den där julskinkan som satt sig på plats x på kroppen". Att vissa går upp under december som helhet är väl begripligt med adventsfikor hit och glöggkvällar dit och allt vad det må heta, men under julen? Jag går ner. Alltid. I år har inte varit något undantag. Kanske är det för att jag har en inställning som säger mig att om det står 12 rätter på bordet så kan jag inte äta 12 portioner mat. Jag kan äta en eller kanske två tallrikar, sedan är jag mätt respektive proppmätt. Det är inte vettigt att äta tills magen står i femtioelva hörn, bara för att det finns möjlighet till det med ett dignande julbord framför ögonen. Då blir man bara däst och får halsbränna + ont i magen och det låter inte som den trevligaste jul man kan ha i mina öron. Så jag fortsätter att vägra fatta varför folk överkonsumerar julbordets alla läckerheter och husmanskostvarianter. För ärligt talat, om man gillar köttbullar så kan man äta mycket av den varan som huvudsaklig rätt vid en annan måltid en annan dag. Rödbetssallad kan man röra ihop alternativt köpa i affären vilken dag som helst på året. Revbensspjäll är absolut inte en rätt som juletiden tagit patent på. Och du, det är faktiskt tillåtet att laga en Jansson precis vid den tidpunkt som du råkar bli sugen på den.

 

Gör ett tankeexperiment nu. Kom på en enda rätt som bara går att tillaga just vid jul och tala om för mig vilken det är. Jag kommer bli mäkta förvånad om du kommer på någon.

Insikten att jag får göra det och inte minst att jag kan göra det, den är så skön att ha. Det började i fredags när jag tänkte att det skulle vara gott med julmust till middagen med pöjken, så det unnade jag mig. Någon lightmust hade vi inte, så det var den vanliga eller ingen alls som gällde. På lördagskvällen kände jag också för julmust, kanske för att maten vi skulle äta då var ganska lik den vi hade ätit kvällen före. Efter ett snabbt, tyst resonemang med mig själv kom jag fram till att det var okej, att man faktiskt får dricka läsk två dagar i rad även om epitetet "light" råkar vara frånvarande på den aktuella flaskan. Berättade för min sambo senare på kvällen, när vi var på väg till en fest, hur stolt jag var över att jag faktiskt bestämt mig för att jag fick dricka av läsken även den dagen, bara för att jag ville. Han verkade rätt glad över det faktumet, han blir alltid glad när han märker att att mitt leverne ändras mot det friskare. Kvällen fortsatte sedan med vin och drinkar, men det räknar jag till en annan kategori av drycker, även om drinkar i allra högsta grad brukar innehålla helt ordinär läsk.

 

Vad äter man på söndagen, då? Tja, man kan äta lite vad som helst, men ibland äter man söndagsstek. Ej svåruträkneligt efter den kommentaren är att vi åt just det i söndags. Pöjken min skulle använda lite enebärsdricka till såsen och tyckte därför att det var en bra idé att dricka upp resten av flaskan (den var bara på 65 cl) till maten. Jag tvekade och bestämde mig sedan för att nej, han fick dricka av den om han ville, men det som blev över kunde vi ställa tillabaka i kylen. Jag hade redan druckit sockersötad läsk två dagar i rad, det fick räcka så, jag skulle dricka vatten till maten. Här passar jag på att skjuta in en kort presentation av enebärsdricka för er som inte känner till den: det är en dryck som är gjord på vatten, socker och enbär + lite annat smått och gott. Smaken påminner lite om julmust, den är kolsyrad och kalorimässigt väldigt nära vanlig läsk. Så det är typ en läsk, bara att den har en lite vettigare innehållsförteckning. Men nu återgår vi till söndagskvällen med enebärsdrickan och mineralvattnet stående på bordet tillsammans med maten. Då sträckte sig min arm oväntat mot flaskan med enebärsdricka och jag hörde mig själv säga något om att det var jag som bestämde om jag skulle dricka enebärsdricka eller inte. Så det blev enebärsdricka även i mitt glas den kvällen. Behöver jag säga att jag är sjukt nöjd med mig själv?