Tjejen med styrkan

Så är det med allt. Ger man uttryck för någon framtidsvision är det alltid större sannolikhet att densamma slår in. Så även med dagens kaloriintag. Att jag inte kallar det för matintag, som jag brukar, är för att alla kalorier som jag stoppat i munnen idag inte är att betrakta som mat ur min synvinkel. Här kommer sålunda listan:

- 2 smörgåsar + 1 "dubbelt" smörgåsrån med Bregott och 2 skivor Gustafskorv vardera, en tugga kokt äggvita och 3 koppar kaffe till frukost

- Cirkus 120 gram naturgodis i bilen på väg hem efter storhandling. Några bitar vanligt godis efter hemkomst

- En hemmagjord hamburgare med egenblandad hamburgerdressing, sallad, gurka, rödlök och minimalt med dijonsenap till kvällsmål. Någon sorts potatisskruvar (som ett godare substitut till pommes) som tillbehör

- Ytterligare ett antal potatisskruvar senare på kvällen

 

Som sagt, jag antog att dagens matintag inte skulle bli så bra och bevisligen blev det ju inte heller det. En del drar det tillochmed så långt att man kan göra en lögn till en sanning genom att upprepa den tillräckligt övertygat/övertygande tillräckligt många gånger. Det är en intressant fråga att spekulera i, men jag tänker inte göra det exakt nu, även om jag gärna skulle vilja dra resonemanget lite längre än till ett rent konstaterande. Men då skulle det här bli ett mastodontinlägg och jag orkar inte skriva ett sådant ikväll.

 

Istället ska jag, min vana trogen, analysera kaloriintaget. Dagen började inte ens bra. Smörgåsrånet på morgonen var enbart en produkt av "sugen på något mer" efter smörgåsarna och äggvitetuggan och jag hade med lätthet kunnat förvägra mig själv det. Ändå åt jag det. Svagt! Naturgodiset, och de extra godisbitarna därefter, var också en onödighet och ytterligare något som jag bara ville ha, men inte behövde eller borde ha ätit. Något får mig att tro att jag sänkte garden som fan idag, det ser så ut... Sedan blev det åtminstone mat, och inte så oerhört onyttig som den kunde ha varit, eftersom vi gjorde den hemma. Fast jag förstår inte varför jag fick för mig att agera avfallskvarn senare på kvällen och stoppa i mig de efter kvällsmålet överblivna, dåmera kalla, potatisskruvarna, trots att jag inte var mer hungrig. Vi har en soppåse och det är tillåtet att använda den, om jag uttrycker mig så. Men nu tror jag jag ska ta mig en sväng i lägenheten och leta efter min försvunna disciplin. Jag menar, herregud, den behövs inför morgondagen! Planen är ju faktiskt att gå ner i vikt.