Tjejen med styrkan

En fundering poppade upp i mitt huvud alldeles nyss, precis när jag skulle börja skriva det här inlägget: vad är egentligen jobbigast, att veta att man ska uppleva något som är jobbigt och sedan göra det eller att veta att man ska vara med om något jobbigt, stålsätta sig inför det och sedan inse att man faktiskt inte behöver utsätta sig för det? Jag vet inte, den frågeställningen är svårare än man vid första anblicken tror. Anledningen till att jag kom att tänka på det var att jag skulle fika med min bönegrupp igår kväll och tjejen vi skulle vara hos hade bakat mjölkfria kakor. Eftersom det bara är jag som inte tål mjölk i den gruppen så vore det ju då ytterst oartigt av mig att inte ta en kakbit eller två, eftersom det var speciellt med hänsyn till mig som hon hade bakat mjölkfritt. Så jag förberedde mig ordentligt, åt en fånigt kalorisnål lunch, höll på att hungra ihjäl under halva dagen och bestämde mig för att cykla en mil bara för att inte kakan skulle spoliera någonting.

 

När det väl sedan kom till kritan visade sig kakan vara laktosfri... Kompisen trodde att den var mjölkfri också, men det kunde hon inte svära på, för hon visste inte om hon hade använt laktosfritt smör eller mjölkfritt margarin när hon bakade den. Om det är någon som inte hänger med här så innehåller laktosfritt smör fortfarande mjölkprotein, medan nämnda margarinvariant varken innehåller laktos eller mjölkprotein - och jag undviker bådadera. Så det blev ingen kaka för min del. Gött så, kan tänkas. Men jag hade ju planerat att äta den där kakan, så på något sätt kände jag mig snuvad på mina förberedelser, eftersom jag inte hade behövt lägga tid och ork på dem. Egentligen borde jag ju ha varit glad, men nej, jag hade ägnat hela (okej, halva) dagen åt att rättfärdiga ett sötsaksintag som inte blev av. När jag på väg hem från kompisen handlade lite mat, som jag lovat pöjken, köpte jag således även 125 gram naturgodis i lösvikt. Och vet ni vad, att äta det där naturgodiset när jag kom hem kändes bra! Det var cirkus 600 kcal extra, men på något sätt kändes det rätt. En synd om dagen håller frosseriet borta? Kanske att det är sant ändå.

 

Nu ska ni dock få hela listan på vad jag åt igår:

- 1 ägg med majonnäs, 1 knäcke med kokosolja och getost och en kopp te till frukost

- 1 kopp te och cirka 20 vindruvor till lunch. Ett sockerfritt tuggummi efteråt för att hindra ett akut uppblossande hetssug

- 2 smörgåsar med ägg och rädisor på bönegruppsfikat

- 125 gram blandat naturgodis bestående av torkade jordgubbar, kanderade jordnötter och rostade + saltade cashewnötter som kvällssnacks

 

Alltsomallt tycker jag ändå att intaget känns okej, särskilt med tanke på cykelturen som lär ha brännt en del. Det tyckte vågen också, eftersom den imorse fortsatte att ticka neråt.