Läsken går bra numera, men vikten, ja, vikten...
Hur det kunde gå så lätt att bli av med motviljan att dricka alkoholfria kalorier, det är för mig ett mysterium. Dock är det samtidigt ett faktum, och ett glädjande sådant. Julen kan ha haft ett finger med i spelet iochmed all julmust och all saftglögg som erbjuds överallt och hela tiden mellan cirkus första advent och tjugondedag Knut. Är man ett sällskap och alla andra ska dricka en specifik dryck så gör jag vanligen detsamma. Jag tänker att den eviga (okej då, 1½-månadslånga) exponeringen för och därav följande måttliga intaget av dessa drycker med en samtidigt stillastående/nedåtgående viktkurva tar udden av rädslan för att dryckerna ska generera viktuppgång. Onödiga och ickemättande kalorier i all ära, men vad är väl det mot vad jag fått i utbyte? Jag känner en sådan frihet av att inte fundera på om jag ska "offra" "en massa" kalorier på en icke kalorifri dryck eller välja vatten när jag vill ha en törstsläckare, utan istället välja utifrån vad jag just då vill ha. Vad jag oftast dricker är ändå vatten och det vill jag mena är sunt. Vi vet alla att det inte är bra att dricka mängder med läsk, både av allmänna hälsoskäl och för tandhälsans skull. Men att som ätstörd kunna dricka kalorier för att det lyfter en måltid eller för att Trocadero är så himla gott, det är en seger mot sjukdomen så stor som aldrig den.
Dock är det inte bara sol på min friskhetssträvanshimmel. Min vikt har nämligen bestämt sig för att dippa, från en vägning till en annan. Närmare bestämt har jag tappat ett kilo på kort tid, vilket kan tänkas vara ganska lite egentligen. För mig spelar det dessvärre ingen roll om det är lite eller ej, den nya vikten har hängt sig kvar ett par dagar nu och det gör att jag 1) inser att det inte bara är vattenvikt, eftersom jag inte går upp ett endaste dugg igen av att försöka fylla på eventuellt lågstående vätskedepåer, och 2) triggas att medvetet försöka minska vikten ytterligare några kilo, inte vet jag varför, utan bara att. Just tvåan i ovanstående resonemang stör mig något så oerhört, eftersom jag för ett par veckor sedan faktiskt lyckats ändra mina matvanor från frukost och ett huvudmål på kvällen när sambon kommit hem från jobbet till frukost och två huvudmål - ett på dagtid och sedan ett på kvällen med sambon. Jag kan säga att det inte var helt lätt att få in det där extra målet i min matvärld och jag vill inte förlora frukten av en så jobbig kamp bara på grund av ett enda jävla litet tappat kilo!
