Tjejen med styrkan

Jag hade ställt in mig på att helgen skulle bli skittråkig. Det kanske den blir också, det vet man aldrig innan. Men anledningen till denna deprimerande inställning var att en stor overallsfest går av stapeln här i stan på fredag och fortsätter på lördag. Som overallare borde jag vara glad för det, men till de stora overallsfesterna bör man anmäla sig. Och det hade jag ingen lust att göra, eftersom det var dyrt. Så jag hade ställt in mig på en helg med inget party. Sedan kommer då en kompis till mig och talar om att jag visst kan hänga lite där med lite roligt folk om jag har lust med det. Jag får bara inte vara med på lekarna och sittningen (för att förstå dessa två företeelser måste man vara overallare) och det är helt okej för mig. Lekarna går ändå mestadels ut på att supa ner sig och sittningen innefattar bland annat kalorimässigt okontrollerbar mat. Lite tråkigt bara att pöjken min anmält sig till overallsfesten, för då kommer jag kanske inte att se nästan någonting av honom under dessa två dagar.

Men party blir det till helgen för HSL om HSL vill! Ja, jag pratar om mig själv i tredje person, jag gör det ibland, när andan faller på. Men jag är inte det minsta schizofren för det.