Tjejen med styrkan

Många pro ana-bloggare tar en paus när det går dåligt, de vill inte skriva och redovisa att de har failat. Sedan kommer de tillbaka, skriver att det har gått mindre bra en tid, men att de nu är tillbaka med nya, friska (nåja) tag. Men så är dock inte fallet för mig. För det här är ingen pro ana-blogg, om det är någonting så är det en pro otto-blogg (för ortorexi). Och det går inte heller åt helvete för mig. Det är bara tidsbrist som gör att jag inte har uppdaterat. Det har verkligen varit sjukt mycket den senaste dryga veckan. Jag har fyllt år, tränat så mycket jag hunnit, träffat pöjkens mor för första gången, haft grupparbeten halva dagarna, redovisning av ett kortare arbete, liten inlämningsuppgift som skulle in, strul med C-uppsatsen, och så vidare. Mitt i allt det har jag även försökt klämma in lite sömn. Det fanns det dock inte riktigt tid till, så addera ihällande av kopiösa, men ändå för små, mängder koffein i min kropp till ovannämnda.

Just nu väntar jag på att pöjken min ska komma hit. Han kommer vilken sekund som helst nu och vi ska mysa lite. Egentligen skulle jag ha varit på teknologernas sektionspub nu, och han skulle ha hämtat upp mig där, men jag blev hemma istället. Kan ju ge ett tips till er med IBS-mage: Att äta en kåldolme (med mos) till lunch och sedan äta en liten skål med inlagd syltlök kan, om man har otur, resultera i diarré. Så se till att alltid ha Imodium hemma. Det hade jag, men det tog ett tag innan jag kom på det. Därför är jag hemma. Men nu är magen iallafall bra mycket lugnare.