Tyvärr, jag kan inte...
Hur bra känner man sig efter att ha skickat iväg två sms under förmiddagstimmarna med innebörden "jag kan inte komma idag för jag ligger däckad i förkylning"? Inte så bra, kan jag upplysa om. Iallafall inte när det ena smset gick till min promemoriapartner, men vilken jag skulle göra en jätteviktig företagsintervju idag. Kände mig verkligen som en dålig människa som lät honom dra hela det lasset själv. Okej, jag tror faktiskt inte att han blev överdrivet jätteledsen för det, men det kändes bara så fel. Dessutom gjorde det att jag missade chansen att knyta näringslivskontakter som jag eventuellt hade kunnat nyttja senare. Men å andra sidan, hur bra intryck gör man när man måste snyta sig en gång i kvarten och övrig tid hostar och nyser? Förutom att det är ett irritationsmoment i sig så blir alla närvarande rädda att bli smittade.
Det andra smset gick till en tjej i min bönegrupp och det kändes också jobbigt, jobbigare än det kanske rimligen borde ha gjort. För jag är inte superreligös och att missa ett bönegruppsmöte är ingen big deal för mig. Däremot har jag bara varit på hälften av bönegruppsmötena hittills, på grund av just sjukdom/förkylning, så det känns jobbigt att behöva säga "tjena, tjena, jag är sjuk - igen". Känns som att jag uppfattas som oengagerad och undflyende, trots att jag egentligen vill komma dit. Lyckas bara bli sjuk vid fel tillfällen. Eller, om man ska hårdra det, så är väl varje sjukdomstillfälle fel sett ur ett tidsperspektiv, man har alltid något som man borde ägna sig åt istället för att bara låta dagen passera när man ligger i sjuksängen.
När jag vaknade idag mådde jag, som troligen förståtts, inte särskilt bra. Febern hade nog försvunnit under natten, för jag hade svettats under sömnen och frös inte när jag vaknade. Men huvudvärken spände, näsan var snorig och något täppt, halsen slemmig och musklerna ömma - ömma som i när-man-har-feber-ömma, faktiskt, trots kroppstemperaturminskning. Under dagen har dock symptomen avtagit, men jag vågar inte påstå att jag håller på att bli frisk för det. Men huvudvärken har minskat märkvärt, slemmet i halsen och de därför ihärdiga hostningarna har minskat rejält och musklerna är mindre ömma. Fast nästäppan har nog ökat. Misstänker att det inte räcker med naturmedelstabletterna Sinova ikväll, det får nog bli traditionell nässpray. För även om jag förordar att man ska undvika mediciner i möjligaste mån när man är sjuk, så att kroppen kan bekämpa infektionen med optimala förutsättningar, så avskyr jag nästäppa när jag ska sova! Kan inte med skiten! Under dagen kan jag undantagsvis acceptera denna otrevliga företeelse, men nattetid - nej!
Tror jag ska gå och ta mig en Varma Koppen med potatis- och purjolökssmak nu. Ytterligare ett bevis på att jag är sjuk, jag intar typ aldrig Varma Koppen i normala fall, men har av någon anledning några utgågna påsar i skafferiet. Egentligen är de inte goda och de innehåller skumma tillsatsämnen, men jag orkar bara inte bry mig idag. Jag är sjuk och orkar inte laga mat. Dessutom har jag ätit alldeles för lite idag, så att addera en Varma Koppen till näringsintaget är väl, dock med viss tveksamhet, bättre än ingenting mer. Dessutom är jag hungrig, då ska man inta näring.
Det andra smset gick till en tjej i min bönegrupp och det kändes också jobbigt, jobbigare än det kanske rimligen borde ha gjort. För jag är inte superreligös och att missa ett bönegruppsmöte är ingen big deal för mig. Däremot har jag bara varit på hälften av bönegruppsmötena hittills, på grund av just sjukdom/förkylning, så det känns jobbigt att behöva säga "tjena, tjena, jag är sjuk - igen". Känns som att jag uppfattas som oengagerad och undflyende, trots att jag egentligen vill komma dit. Lyckas bara bli sjuk vid fel tillfällen. Eller, om man ska hårdra det, så är väl varje sjukdomstillfälle fel sett ur ett tidsperspektiv, man har alltid något som man borde ägna sig åt istället för att bara låta dagen passera när man ligger i sjuksängen.
När jag vaknade idag mådde jag, som troligen förståtts, inte särskilt bra. Febern hade nog försvunnit under natten, för jag hade svettats under sömnen och frös inte när jag vaknade. Men huvudvärken spände, näsan var snorig och något täppt, halsen slemmig och musklerna ömma - ömma som i när-man-har-feber-ömma, faktiskt, trots kroppstemperaturminskning. Under dagen har dock symptomen avtagit, men jag vågar inte påstå att jag håller på att bli frisk för det. Men huvudvärken har minskat märkvärt, slemmet i halsen och de därför ihärdiga hostningarna har minskat rejält och musklerna är mindre ömma. Fast nästäppan har nog ökat. Misstänker att det inte räcker med naturmedelstabletterna Sinova ikväll, det får nog bli traditionell nässpray. För även om jag förordar att man ska undvika mediciner i möjligaste mån när man är sjuk, så att kroppen kan bekämpa infektionen med optimala förutsättningar, så avskyr jag nästäppa när jag ska sova! Kan inte med skiten! Under dagen kan jag undantagsvis acceptera denna otrevliga företeelse, men nattetid - nej!
Tror jag ska gå och ta mig en Varma Koppen med potatis- och purjolökssmak nu. Ytterligare ett bevis på att jag är sjuk, jag intar typ aldrig Varma Koppen i normala fall, men har av någon anledning några utgågna påsar i skafferiet. Egentligen är de inte goda och de innehåller skumma tillsatsämnen, men jag orkar bara inte bry mig idag. Jag är sjuk och orkar inte laga mat. Dessutom har jag ätit alldeles för lite idag, så att addera en Varma Koppen till näringsintaget är väl, dock med viss tveksamhet, bättre än ingenting mer. Dessutom är jag hungrig, då ska man inta näring.
Kommentarer
Trackback
