Tjejen med styrkan

Det är svårt att veta vad som egentligen händer, men det smäller, skakar och rister i mitt hus, som om någon har börjat riva det utan att informera mig och utan att ha utfärdat utrymningsorder innan. Otrevligt, ja, men jag orkar inte ta reda på vad som faktiskt händer, för ingen lär ju riva ett hus från 2004 bara sådär. Dessutom har det här huset haft konstiga läten för sig ända sedan jag flyttade in för typ 2½ år sedan. Inte för att det har skakat då, men det kanske bara är någon liten jordbävning.

Dessutom pågår en smärre jordbävning i mitt inre. Har under en tid försökt äta vanlig och normal mat för att på så vis försöka bli fri från mina ätstörningar. Har insett att jag har en superbra förbränning och i princip kan äta just precis vad jag vill under friska perioder utan att gå upp från den vikt min kropp trivs med. Dock är den vikten lite högre än mitt psyke trivs med. Det är inte övervikt, men i mitt tycke för hög normalvikt.

Och de senaste dagarna har det slagit slint totalt. Min pojkvän har i princip fått tvinga i mig den mat jag ätit och jag har surat som tusan efteråt. Jag vill inte få tillbaka mitt anorektiska beteende, för jag älskar att träna och med mitt anorektiska matintag vet jag att jag inte orkar det. Det jag vill är att äta nyttigt, kanske tillochmed ohälsosamt nyttigt, men såpass att jag orkar med min träning. Men det vill inte ätstörningen. Den propsar på anorexi, jag röstar för ortorexi om jag nu måste gå in i en ny sjuk period. Men... en ortorektiker äter ju så mycket... och det är det som ger mig ångest. En skål a-fil är allt jag petat i mig idag. Det duger inte om jag vill träna imorgon bitti.