Tjejen med styrkan

Jepp, så illa ligger det till. Inte för att jag brukar vara harig och iochmed det rädd att vara ute vilken tid som helst på dygnet. Mitt i natten - fine, liksom. Gå hem från en efterfest vid fyratiden? Inga problem. Eller möjligen stora problem, på grund av alkoholintaget under kvällen eller bara för att det är så lååångt att gå hem (mer än fem minuter är långt när man är onykter). Men aldrig för att jag är rädd.

Rimligen kanske jag borde varit rädd tidigare, eftersom en serievåldtäktsman härjade här i staden, men det var jag aldrig. Jag brydde mig faktiskt föga. Hur som helst så sitter den mannen (eller tja, man och man, det kan ju diskteras huruvida han ska kunna titulera sig man med tanke på vad han gjort...) i säkert förvar för tillfället. Ändå var jag rädd nyss när jag var ute med soporna. Det tar max två minuter att gå till återvinningsstationen precis bakom huset och sedan tillbaka in igen. Men det var jätteläskigt. Det kändes som att någon följde efter mig precis hela tiden. Inte förrän jag kommit in och låst dörren efter mig kände jag mig trygg igen. Någon som varit med om något liknande? För jag har ingen diagnos om förföljelsemani eller något. Brukar aldrig känna såhär heller. Men ensam och nykter ute på natten en vanlig vardag kände jag mig väldigt, väldigt sårbar och utsatt.