Ortorektiska ambitioner
Ja, exakt, ambitioner. För det har inte gått som jag velat sedan jag insåg att jag måste sträva mot den, i mitt tycke, "bästa" ätstörningen. Sedan jag insåg att det i mitt liv verkar vara omöjligt att komma ifrån matångesten och sifferbesattheten. Men det har som sagt gått fel. Inte har jag nått ett vettigt försök till ortorektisk livsföring, inte.
En del är vädrets fel. Det är halt i den här staden för tillfället. Kommunen vägrar sanda gångbanorna med sand, de använder grus istället. Det är inte på långa vägar lika effektivt. Då är det banne mig effektivare att sanda med kornsnö! Fast, tja, sandar man inte med sand så heter det väl på korrekt språk halkbekämpar. Men på grund av den bristande gångbanehalkbekämpningen i min hemstad så är jag förvisad till att springa på bilvägarna, som är saltade. Då blir bilförarna sura för att deras fortskaffningsmedel inte får ordentlig plats. Eller för att jag fnattar omkring i rondellerna. Men det var inte jag som bestämde att det skulle byggas rondeller där jag skulle springa! Sammantaget gör det att jag inte springer så mycket som jag skulle vilja, jag blir bara less på bilvägarna, bilförarna och rondellerna.
Man skulle kunna skaffa ett gymkort istället, vilket jag skulle ha gjort vid det här laget om det inte vore som så att 1) universitetsgymmet har gratis "prova på"-vecka nu nästa vecka iochmed terminsstarten, så det är oekonomiskt att köpa ett enmånaders gymkort just exakt nu och 2) om jag köper ett gymkort nu så innebär det att det är köpt på höstterminen och det medför högre kostnader om jag skulle behöva förlänga det en månad sedan, eftersom det är billigare att förlänga under samma termin och vid det eventuella extramånadersköpet kommer det ju att vara vårtermin.
Maten går inte heller riktigt bra. En ortorektiker äter "rätt" mat i "rätt" mängd. Min ätstörning vill inte tillåta mig det, bara halva dagen. Sedan lägger den i handbromsen och påstår att jag inte får laga mer mat. Frågan är då: Hur ska jag kunna ladda upp inför min morgonrunda om jag inte får äta havregrynsgröt eller andra långsamma kolhydrater på kvällen, fröken Ätstörning? Nej, just det...
Ytterligare ett aber är att jag blivit sjuk nu. En svullen halsmandel, tror jag att det är. Men det borde gå över på en dag eller två. Annars får man väl springa upp till universitetet och hugga tag i någon läkaraspirant för att få en diagnos. När jag tänker efter så borde ju faktiskt läkarna hänga på samma sektionspub som jag (för att jag hänger på "fel" sektionspub...), så man kanske kan hitta någon redan på fredag. Fast då lär jag ju redan vara frisk.
En del är vädrets fel. Det är halt i den här staden för tillfället. Kommunen vägrar sanda gångbanorna med sand, de använder grus istället. Det är inte på långa vägar lika effektivt. Då är det banne mig effektivare att sanda med kornsnö! Fast, tja, sandar man inte med sand så heter det väl på korrekt språk halkbekämpar. Men på grund av den bristande gångbanehalkbekämpningen i min hemstad så är jag förvisad till att springa på bilvägarna, som är saltade. Då blir bilförarna sura för att deras fortskaffningsmedel inte får ordentlig plats. Eller för att jag fnattar omkring i rondellerna. Men det var inte jag som bestämde att det skulle byggas rondeller där jag skulle springa! Sammantaget gör det att jag inte springer så mycket som jag skulle vilja, jag blir bara less på bilvägarna, bilförarna och rondellerna.
Man skulle kunna skaffa ett gymkort istället, vilket jag skulle ha gjort vid det här laget om det inte vore som så att 1) universitetsgymmet har gratis "prova på"-vecka nu nästa vecka iochmed terminsstarten, så det är oekonomiskt att köpa ett enmånaders gymkort just exakt nu och 2) om jag köper ett gymkort nu så innebär det att det är köpt på höstterminen och det medför högre kostnader om jag skulle behöva förlänga det en månad sedan, eftersom det är billigare att förlänga under samma termin och vid det eventuella extramånadersköpet kommer det ju att vara vårtermin.
Maten går inte heller riktigt bra. En ortorektiker äter "rätt" mat i "rätt" mängd. Min ätstörning vill inte tillåta mig det, bara halva dagen. Sedan lägger den i handbromsen och påstår att jag inte får laga mer mat. Frågan är då: Hur ska jag kunna ladda upp inför min morgonrunda om jag inte får äta havregrynsgröt eller andra långsamma kolhydrater på kvällen, fröken Ätstörning? Nej, just det...
Ytterligare ett aber är att jag blivit sjuk nu. En svullen halsmandel, tror jag att det är. Men det borde gå över på en dag eller två. Annars får man väl springa upp till universitetet och hugga tag i någon läkaraspirant för att få en diagnos. När jag tänker efter så borde ju faktiskt läkarna hänga på samma sektionspub som jag (för att jag hänger på "fel" sektionspub...), så man kanske kan hitta någon redan på fredag. Fast då lär jag ju redan vara frisk.
Kommentarer
Trackback
