Fokuserar fel

Nu skulle jag kunna göra en lista över allt som är fel, jobbigt och bara allmänt irriterande för tillfället. Och sanningen att säga så är jag väl lite frestad att göra det också. Det känns så frustrerande, och kanske en smula ledsamt också, att merparten av kläderna jag beställde häromdagen inte passade - de var inte för små eller för stora, bara utformade för en annan kroppsbyggnad än min - och det känns även stört irriterande att min bläckpatron tog slut när den inte borde. Fast oavsett när den tar slut så lär det ju vara när den inte bör. Man inser ju att den är slut när man ska skriva ut något som då följdaktligen inte blir utskrivet. Fast en del av arket kom ut, vid både första och andra försöket, så det kanske är min skrivare det är fel på. Inte helt omöjligt, den är konstig anyways. Gammal dessutom, mina föräldrar hade den i åratal inna jag fick den. Men den är assnygg, så som inredningsdetalj är den awesome! Så jag vill ju att den ska fortsätta funka så jag slipper skaffa en fulare skrivare.

Som rubriken dock antyder så har jag insett att jag lägger fokuset fel om jag ser till nackdelarna i livet. Jag tror på att om jag ser fördelarna och förminskar nackdelarna har jag vunnit något stort, nämligen en postiv grundsyn. Och med tanke på att grundsynen är en enkelsidig historia så undanskuffas den nu rådande negativa grundsynen om jag tillåter en ny, optimistisk en att ta plats i mitt huvud. Dock är jag inte den som minskar ner nackdelarna och sorgerna mer än vad som tillämpligt är. Man måste se dem och försöka hitta ett vettigt sätt att lösa dem på. Blunda för problem har aldrig varit min melodi, men att låta dem ta oproportionerligt stor plats genom ett uppförstorande av desamma, det känns onödigt. Därför ska jag försöka att i fortsättningen låta dem ha sin normala storlek och med hjälp av min nya grundsyn på livet försöka vaska fram den bästa lösningen och därefter tillämpa den på problemet. Och där var problemet löst, end of the story, och fröken Perfekt kan dra iväg och festa igen.

Att rätt fokus betalar sig har jag redan fått bevis för. Idag har jag äntligen orkat återuppta matematikstudierna igen och det känns bra, det är ett steg i rätt riktning, bort från begränsningarnas och negativitetens träsk. Vart vägen leder nu, då? Tja, helt säker är man aldrig, men ska vi hoppas och tro på att jag är på väg mot ljusets och glädjens äng? Det vore ju trevligt som omväxling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0