Tjejen med styrkan

Något som inte alls är jobbigt för andra, något vardagligt som andra kanske utan att tänka gör varje dag, kan te sig som ett svåröverstigligt berg för någon som kraschat in i väggen. Vederbörande kapitulerar inför utamingens svårighetsgrad och vänder. Men om man bestämmer sig för att blåneka till det uppenbara och fortsätta framåt fast det tog stopp, harva längre och längre fram, trycka sig mot väggen tills den får en fördjupning av det envetna tryckandet och förhoppningsvis till slut krackelerar inför kraftmätningen, vad händer då? Jag vet inte, men jag gissar: man står där, på andra sidan, i det närmaste pånyttfödd, och tänker att det där med att gå in i väggen och sedan slå ner på tempot, det var ju bara bullshit. Det var snarare att slå sig vidare som gällde.

Dock tror jag inte att det presenterade är en allmängiltig lösning, inte ens ett rekommendabelt tillvägagångssätt för merparten som touchat väggen, men det verkar som att det är den metoden som gäller för mig. För nu har jag vilat och tagit det lugnt i vad som känns som en evighet och inte blir jag orkesfylldare för det. Snarare står jag på randen till en depression och det var väl för tusan inte meningen! När man distansierar sig från en sönderstressad tillvaro för att försöka ladda batterierna i ett lugnare nu och det resulterar i att man istället deppar loss, då var nog inte det rätt medicin. Då tror jag man får försöka med motsatsen. Så vad göra? Jo, enligt mig så beställer man lite nya fina kläder, skaffar lite nya och förhoppningsvis uppfräschande skönhetsprodukter, börjar kika lite på matematiken man har åtagit sig själv att göra igen och bestämmer sig för att i mataffären handla efter inköpslista i fortsättningen - just inköpslista, bara inköpslista och inget annat än inköpslista (det som inte står på inköpslistan får inte följa med hem från affären, oavsett om det var nödvändigt eller ej, det får införas på inköpslistan när man kommer hem och införskaffas nästa gång som matinköp sker om införskaffandet är en nödvändighet). Detta för att få en nystart och struktur i tillvaron igen. För att nå målet. Och för er som inte hängde med så är målet att trycka sig igenom väggen lagom till terminsstart och glatt stolpa in på första föreläsningen iklädd en elegant klänning, höga klackar och en knallröd mun mitt i ett välmejkat ansikte. Naturligtvis utrustad med block, räknare och pennor och alla nödvändigheter i bokväg. Kort sagt - vara fröken Perfekt igen.