Tjejen med styrkan

Det känns inte alls kul, det här. Känns som att jag bara wastear mina dagar och min tid. Som att jag inte bryr mig om vad som händer, bara sitter vid den här skärmen timme ut och timme in och gör ovärda saker. Istället skulle jag kunna gå på promenader, räkna matte, påbörja min nya C-uppsats, städa här hemma eller göra något allmänt ovettigt som ger mitt liv mening. För att sitta framför datorn och bara låta tiden gå, lämna den för att äta enklast möjliga tillagningsmässigt sett och sedan komma tillbaka till datormaskinen, det är inte ett helt värdigt liv.

Igår började jag dock träna igen, efter en hel månads uppehåll. Och igår och idag har jag genomfört min "skönhetsvård" till fullo. Ni vet, den där som innebär rengöring, ansiktsvatten, insmörjning och allt vad det innebär med krämer och serum för alla möjliga och omöjliga hudtyper och resultatsönskemål. Den har jag hoppat över/struntat i alltför många gånger under de senaste veckorna. Att två vanor iallafall har försökt att tillbakaetablera sig i min tillvaro kan vara ett tecken på att det håller på att släppa nu. Att jag börjar bli den brud jag brukar vara igen. Hoppas det. För jag är trött på att sitta framför datorn som ett annat ingenting orkande mähä som bara flyttar sig mellan vardagsrum, sovrum och kök som en osalig ande.