Tjejen med styrkan

För mig verkar den här dagen gå ut på att hitta anledningar till att inte äta. Jag vet inte riktigt varför, men det är ju så jag brukar reagera när jag inte är helt nöjd med tillvaron eller när jag är ledsen. Nu var det nog flera faktorer som spelade in imorse, vilket ledde till att jag tyckte att det kändes meningslöst att äta frukost. Jag tog en kopp kaffe och satte mig såsmåningom vid datorburken istället. Tänkte att jag kunde äta frukostägg och frukostmacka till lunch istället, och på så sätt spara in iallafall en måltid. Sedan skulle pöjken äta lunch innan han åkte till jobbet, men jag kände inte för att äta då heller, så jag satt bara med som sällskap. Dock sa han att wienerkorven som han åt var mycket godare än wienerkorv brukar vara, så jag smakade cirka 2 centimeter av den med lite senap på. Det var inget som direkt retade mina smaklökar till ett fortsatt intag, inte för att den var äcklig, utan snarare för att den inte var sensationellt god. Det känns som att det idag krävs ganska mycket för att få min hjärna att ändra inställning angående matintag. För trots att hungern allt som oftast gör sig påmind nu; under diskande, under inläggsskrivande, under mången aktivitet, så äter jag inte.

 

Känner jag mig själv rätt kommer jag nog att äta senare ändå, när jag blivit tillräckligt irriterad på hungern. Det är därför jag inte avslutar min rubrik med ett klatschigt "ingen middag". Just nu duger det dock fint med vatten, kranvatten, till på köpet, som jag annars inte brukar gilla. Det enda abret med vattnet är att det är kallt och jag fryser, eftersom jag alltid fryser av att inte äta. Tror jag ska ta mig en sväng ut på balkongen och se om solen värmer mer än vinden kyler. Då kanske man kan sätta sig till rätta där, så man inte frestas att gå in och äta.