Tjejen med styrkan

Det kan bli lite så ibland. Är pojkvännen hemma och jag inte känner för att använda laptopen, så sitter vi ofta vid varsin dator i samma rum, vilket medför att om vi vrider på oss litegrann så ser vi vad som pågår på den andres skrivbord. Det gör mig lite nojig angående bloggandet, eftersom pojkvännen vet att jag har en blogg, men han vet inte vad den heter och jag vill inte att han ska varken råka eller "råka" få reda på det. Jag vill helt enkelt inte att han ska läsa den. Vissa tycker att man ska kunna dela allt med sin partner, men det tycker inte jag att man måste. En del tankar, känslor och kanske även händelser vill man inte berätta för pöjken sin. Kanske vill man dock slippa hålla det helt inne och därför delge det till vänner, någon familjemedlem eller sina bloggläsare istället.

 

Men åter till brödet, nu när jag är ensam hemma. Jag förvarnade min pöjk om att bröden troligen skulle bli en katastrof snarare än bröd. Hade ju ingen aning om ens vad för konsistens jag kunde förvänta mig att, vi kan kalla dem bakverken, skulle få. Efter gräddning såg de iallafall ut som bröd - knottriga bröd. Modiga som vi var bestämde både pojkvännen och jag oss för att smaka varsin bit och tur var väl det! Jag kan väl säga så mycket som att jag inte alls misslyckats med mitt brödbak, utan gjort något som smakade riktigt bra, hade en spännande struktur och mättade ordentligt. Enklast kan man nog beskriva brödet som en sorts grova tekakor, fast goda (jag gillar inte grova köpetekakor, de är svampiga i konsistensen och innehåller bara vetemjöl och lite tillsatt kli som ska få dem att verka nyttiga). Kornmjölet visade sig ha en smak som tilltalade oss båda, och pojkvännen verkade hugad på att använda det igen. Märk dock väl att jag inte tänker stå som garant för att konventionellt odlat kornmjöl är gott, men Saltå kvarns variant, som såklart är Krav-märkt, får tummen upp av mig.