Tjejen med styrkan

Nyss, när jag satt längst ut på divanen på soffan och sörplade i mig en kopp te med ganska imponerande hastighet, slog plötsligt en tankegång ner i mitt huvud. Det lär ha haft att göra med att jag, för varje klunk te jag tog, kände mig törstigare och törstigare och därmed började tänka på vatten. Vatten, som är så kristallklart, rent och fräscht och inte innehåller en enda kalori. Att dricka mycket vatten är viktigt, fortsatte tankarna, på så sätt gör man sig av med slaggprodukter och - viktigast av allt, ladies - man håller sig mätt och belåten! Att låta bli att äta är egentligen inte svårt, det är bara att hålla magen fylld, förslagsvis då med vatten. Då går det inte att äta rent fysiskt. Visst, man kan känna sig yr och orkeslös, men då finns koffeinet där för att stötta en, som en naturlig delmängd av den vätska man fyller magsäcken med. Fast, och här kommer det viktiga i kråksången och anledningen till min rubrik, vad är självändamålet med det? Vad är det som säger att det bästa valet är att hindra sig från att äta? Jag leddes i tanken snabbt fram till den retoriska frågan som hade innebörden att om man kan välja att äta eller att inte äta, men att viktresultatet ändå blir detsamma, varför väljer man då att inte äta? Det finns naturligtvis massor av vettiga anledningar till att låta bli, exempelvis att det är billigare att inte äta än att göra det och att man genom avstående av mat slipper ångest. Men, märk väl, man lever inte så mycket längre från dags dato räknat om man faktiskt inte äter ett jota. Människokroppen är inte gjord för att låta bli att äta, det är därför vi inte i princip kan stänga av energibehovet tillika ämnesomsättningen och gå i dvala. Vi behöver mat/energi, annars tar kroppen stryk. Därför bör vi äta, oavsett om vi vill gå ner i vikt eller ej. En viktnedgång tar rent teoretiskt sett längre tid om man väljer att göra kloka matval istället för att följa en svältdiet. Och väljer man det förstnämnda alternativet följer hälsan med på köpet! Väljer man det andra får man en kropp i kondition som ett vrak vid målsnöret. Om man ens kommer så långt.

 

Och till er som undrar: Nej, jag drack inte initialt teet för att det var kaloifritt och innehöll koffein, utan det handlade bara om att jag ville ha mig en kopp te. Att sedan tankekedjan gick igång under tedrickandets gång hade ingen påverkan på valet av dryck, eftersom den låg i den outgrundliga framtiden när beslutet togs.