Tjejen med styrkan

I förrgår, tror jag det var, satt jag och började knåpa ihop en lista till er över vad jag hade ätit dagen innan. Att minnas var inte svårt, men medan jag satt där och plockade fram alla intagna livsmedel ur minnet, så började jag fundera. Det slutade med att jag raderade det ofärdiga inlägget och loggade ut. Tankarna som började susa handlade nämligen om varför jag skriver matlistorna. Vad är det jag vill bevisa och för vem? Vill jag vara duktig inför någon och isåfall, återigen, inför vem? Vill jag peppa mig själv till att äta mindre dagen efter, för att jag ska känna att det går åt rätt håll, vilket jag väl är väl medveten om att det då inte gör? Att glatt konstatera att man åt mindre än 2000 kcal när man har en grundförbränning som är högre än så, och sedan planera att äta än mindre dagen därpå, det är inte att vara på väg åt rätt håll. Det är snarare att vara på väg käpprätt åt helvete, och att så är fallet märker man inte förrän man är där - igen. För "den här gången klarar jag att se när det börjar bli överdrivet och kan sluta i tid". Jo, för det kunde jag ju senast. Och gångerna dessförrinnan också. "Men den här gången är jag starkare, nu vet jag vad som gjorde att tankarna slant tidigare." Ja, det stämmer, jag vet precis varför tankarna gick in i de sjukare, välkända banorna senast. Det är för att svält fuckar med kroppens funktioner, inkluderande hjärnans! Att tänka så klart och rationellt och vara bombsäker på att man inte kommer att hamna i anorexins klor igen när man återigen påbörjat svält, är så självklart vid starten. Men om man vet vilka av kroppens hormoner som omsätts vid svält så vet man också varför det kommer gå åt helvete ytterligare en gång. Att det inte är någon mening med det. För man förlorar alltid.

 

Jag vet iallafall inte om det är funderingarna som startade den tankeharangen som är orsaken till att jag skriver mina matlistor. Och så länge jag inte vet anledningen till varför jag skriver dem, så låter jag bli, eftersom jag insett att en på ytan så betydelselös sak kan skada mig. Blogga kommer jag dock fortsätta göra, troligen i lite större omfattning än idag, så ni får gärna fortsätta följa mig. Men några matlistor kommer ni inte se röken av på ett tag framöver.