Tjejen med styrkan

Förvisso förekommer väl alltid en hetsrisk i ett liv där ett icke-normativt ätbeteende är en del av vardagen. Idag är det dock värre än vanligt. Jag känner att idag står hetsen för dörren. Så jag kanske bara ska låta bli att öppna lägenhetsdörren idag, så löser sig allt den vägen... Nej, men skämt åsido så känner jag att jag vill hetsa, jag kan hetsa och jag bör hetsa. De realistiska tankarna lyser med sin frånvaro, som alltid när det handlar om hets, för vem tusan bör hetsa? Vad är det för en inställning? Att vilja och kunna är en en sak, men att anse att man bör agera destruktivt är... konstigt. Men ändå känns det som att det är lika bra att sätta sig med handen i chipspåsen och göra det som kroppen försökt övertala mig till ända sedan jag vaknat - och som jag kämpat emot. Just nu har jag fyllt magen med vatten och te så att det står mig upp i halsen, så jag kan inte fysiskt hetsa just precis nu. Men det lär väl sjunka undan tids nog, vilket ju inte hetssuget verkar...

 

En tanke jag har är att kroppen tror att den vill hetsa för att den egentligen desperat försöker få i sig vätska. Jag tänker på det där med att törst ofta misstas för att vara hunger, så varför skulle inte hetslust kunna vara ett uttryck för uttorkning? Men som sagt så går det inte ner mer i magen för tillfället. Anledningen till att jag försöker hitta alternativa förklaringar till mitt sug är att jag inte brukar vilja hetsa längre. Senast jag hetsade var så länge sedan att jag faktiskt inte minns det på rak arm. Visst har jag fallit för sötsug och ätit ett par hundra gram godis å det senaste, men då har det ofta även varit hunger eller myskväll inblandat (eller både och) och det har skett på ett kontrollerat vis. Det jag nu känner för är att ohämmat trycka i mig en massa bös, bara för att. För att det går, för att jag vill, för att jag kan. Eller så fortsätter jag mitt intag av vatten och koffeinfritt (och därmed icke vätskedrivande) te så fort som magsäcken tillåter. Då kanske hetssuget försvinner av kroppshydrerande effekter. Man kan ju alltid hoppas, för annars kommer jag att hetsa.