Tjejen med styrkan

Att jag inte bryr mig om tecknen på att jag är sjuk, utan istället försöker att medicinera bort symptomen, det vet alla som läst min blogg en tid. Anledningen till det är väl att det är så sjukt tråkigt att ligga i sängen och att jag, när jag väl ligger där, inte har någon ro att ligga kvar utan först "bara ska fixa det och det och det". Det som är mindre smart med att leva på sin prestationsgräns vid sjukdom är ju att man blir än sjukare när sjukdomen väl brottar omkull en. Man blir golvad och däckad snarare än lite omkullknuffad och placerad i soffan. Allt det där vet jag, men likväl begriper jag det uppenbarligen inte.

 

Redan i torsdags skrev jag ju att jag var sjuk och inte ville knarka halstabletter. Ändå såg jag inte till att det blev en lugn fredagshemmakväll med film och lite värmande te dagen därpå. Nej, nej, full rulle till favoritsektionspuben för att se hur nollningen framskred kändes mer som min melodi. Väl där var det festa järnet halva natten som gällde - såklart. Lördagen blev dock en lugn historia, antagligen mest för att pojkvännen blev så bakis att han var likblek halva dagen och hade ont i huvudet andra halvan och absolut inte ville göra något som gjorde det värre. Jag, däremot, mådde bättre än jag förtjänade med tanke på vad jag druckit kvällen innan, och jag hade mycket väl kunnat tänka mig att festa den kvällen också. Men eftersom han mådde så dåligt så valde jag att stanna hemma och pyssla om honom istället. Söndagen var det dock full fart på oss igen och det var veckohandling på schemat och sedan ett besök hos ett par bekanta på kvällen.

 

Igår när jag vaknade mådde jag fortfarande rätt så bra, även om jag hade en diffus strävhet i halsen, så som man får när man är torr i halsen för att man inte druckit tillräckligt, men det gick inte bort även fast jag drack en massa vatten. Halvvägs in på dagen tyckte tydligen förkylningen att det till slut var dags att genom en offensiv på bred front påminna mig om att den faktiskt existerade. Precis som i torsdags var det halsen som attackerades och under kvällen tog jag, så ofta som de olika bipackssedlarna påbjöd, både den ena och den andra lokalbedövande läkemedelsklassade halstabletten, fast med olika verksamma substanser för att inte överdosera. Man får säkert inte göra så... Trots det gjorde det ont, vilket resulterade i ett kontinuerligt halstablettsmissbruk också. Och som om inte det skulle vara nog tog de slut vid 11 på kvällen, så att min stackars pojkvän fick åka till Statoil för att köpa fler.

 

Vad händer om man trycker i sig så sjukt mycket sötningsmedel på en dag som de där sockerfria halstabletterna innehöll, då? Jo, kom igen, det vet ni, det är inte bara jag som har det problemet, och dessutom avslöjar baksidestexten på askarna precis vad som kan hända, men tror ni jag tänkte på det i min lindringsiver? Okej att jag märkte att magen blev uppsvälld och att jag kände mig stor som om jag vore i fjärde månaden, men det var först imorse som jag insåg att vissa sötningmedel "kan verka laxerande" (läs: ge rännskita) vid överdriven konsumtion. Yeah! Trevligare sätt att börja en dag på finns, om man säger så. Efter en Imodium lugnade allt dock ner sig och jag kunde äta frukost. Vad jag åt då tar vi dock i ett senare inlägg, ett matintagsinlägg. Vet inte om jag kommer kunna publicera det ikväll, eftersom pöjken kommer hem från jobbet när som helst nu. Annars kommer det upp imorgon.