Tjejen med styrkan

Utan att avslöja för mycket - eller i realiteten nästan ingenting - så kan jag säga att jag de senaste veckorna har haft fullt upp. Så fullt upp att mitt datoranvändande, med undantag för några få gånger, inskränkt sig till att kolla huruvida jag fått några nya intressanta mail (för nya mail har man ju alltid, av någon anledning, fått en hel drös av) och, om tidens makter så tillåtit, hunnit kika in på några av de bloggar jag följer. Det kanske kan tyckas att jag borde förvarnat er om att min blogg skulle gapa tom på nya inlägg en tid framöver innan det hela drog igång, men jag visste faktiskt inte om det. Från en dag till en annan blev jag indragen i ett jätteprojekt som spände över en betydande tidsrymd, iallafall sett ur ett bloggare-som-uppdaterar-varje-dag-perspektiv. Nu försöker jag alltså inte göra anspråk på att vara en bloggare som vanligen uppdaterat varje dag en innan det här uppehållet, men de av mina läsare som kommenterar min blogg brukar uppdatera varje dag och då blir det ur deras perspektiv sett inte en dålig uppdateringsfrekvens i den här bloggen, utan de lär numera se den som i stort sett död.

 

I realiteten är den ju dock inte det, eftersom jag, när tid finnes, gärna tar och skriver ner lite vad som händer i mitt liv och vad jag tänker och känner. Om inte annat så för att själv kunna gå tillbaka och titta, minnas och förstå hur jag tänkte när jag har lite distans till ett visst skeende. Naturligtvis vill jag även gärna ha läsare, kommenterande eller ej, annars hade jag ju lika gärna kunnat ha ett Word-dokument, eller varför inte en gammal, hederlig dagbok, för nedtecknade av dylikt istället för en blogg.

 

Kanske kan det vara intressant att också få en statusuppdatering angående mitt förhållande till mat. Det skiftar ju som bekant över tid. Vad skönt det skulle vara om det inte gjorde det, om man alltid skulle ha ett stabilt förhållande till mat som ett (förhoppningsvis) välsmakande bränsle för kroppen. Jag har fått för mig att det är de som ser mat på det viset som har lättast att hålla en hälsosam vikt dessutom. Personligen står jag också relativt still på en hälsosam vikt, men mina matvanor ser ut som skrutt. Inte så att jag skurit ner på näringsintaget i hopp om att tappa kilon, utan man skulle kunna kalla det för att jag, eh, omstrukturerat det, ifall man vill få det att låta fint. Om man inte har den intentionen så heter det dock att jag ersatt alldeles för många måltider med godis eller chips och att om jag faktiskt dristat mig till att äta mat så har det blivit "något gott" efteråt allt som oftast. Det är inget som jag är nöjd med och jag vill absolut förändra det. Att äta måltider bestående av vad en måltid bör bestå av borde vara det enda alternativet förutom i undantagsfall. Och om jag är sugen på något efter maten så är både kaffe och te goda drycker som många intar vid just jämförbara tillfällen. Tillbehör som kaka ej nödvändigt. Dock hellre en kaka än en halv påse godis.

 

Det stora problemet i mitt fall är nog ändå suget. Den där i skuggorna smygande, diffusa känslan av att något är fel, att man inte har gett sin kropp allt den behöver (läs: allt den är van vid att få). Sedan inser man att det är godiset det det felar på och iochmed den insikten blir man så ohjälpligt sugen att man letar upp en påse i skafferiet, alternativt åker iväg till affären om det inte finns någon hemma, och sedan sitter man där och stoppar i sig ett gäng godisbitar väl medveten om att man inte lyckades bryta den dåliga vanan den dagen heller. Men imorgon... suget blev ju så starkt just idag... det blir det inte imorgon... Yeah, right! Så trots att jag luskat fram vilket grundproblemet är och vet att det är där krutet ska läggas, så vet jag faktiskt inte hur jag ska göra mer konkret för att få till en förändring. Någon som vet? Här behövs hjälpande tips.