Hemma igen

Efter ett antal om och men bestämde jag mig för att ändå följa med till svärföräldrarna. På något sätt kändes det som att vågperspektivet fick alltför stora proportioner i sammanhanget och i mitt huvud var det nästan självklart att jag skulle stanna hemma så att jag kunde väga mig. Att vara utan en tillförlitlig viktförändringsuppdatering på över en halv vecka går ju verkligen inte för sig! Men just för att vågen tog sådan jävla stor plats i den inre debatten var jag tvungen att slå den på fingrarna. Så trots att jag hade flera andra, vettiga argument till att stanna hemma så satt jag några timmar senare i bilen på väg till pöjken mins föräldrahem.
 
Kunde jag hålla mig ifrån vågen under detta veckoslut, då? Nej, så duktig skulle jag bevisligen inte komma att vara. Även om jag inte vet hur samstämmiga min och svärföräldrarnas vågar är, så visade den de har ett resultat som skulle kunna stämma och som gjorde mig lugnare i min viktoro och -ovisshet. Dock vågar jag inte glädja mig på riktigt åt viktnedgången förrän jag stämt av med den egna vågen vad jag faktiskt verkligen väger imorgon. Dessutom lär det ju vara diffande i vattenvikt om något faktiskt har skett. Man rusar inte i vikt åt något håll på en halv vecka bara för att man inte väger sig och jag vet det. Ändå vägrar jag släppa greppet. Visst, det är inte längre som det var när jag var som allra värst vågberoende. Då var det vägning morgon och kväll varje dag - om jag var hemma, alltså - och missade jag någon gång var det naturligtvis inte alls bra. Numera har kontrollen sakta minskat till att omfatta i snitt kanske fem morgonvägningar i veckan. Kvällskonferenser med vågen förekommer så knapphändigt att jag tycker mig kunna säga att de inte sker. Tror inte jag har genomfört en enda kvällstida vägning innevarande år, vilket är en framgång.
 
Jag funderar på att ta ytterligare ett steg och försöka att bara väga mig varannan dag. Att fasa ut vågen långsamt ur sitt liv låter sig nog lättare göras än att helt plötsligt lägga om till vägning en gång i veckan, det skulle generera för mycket ångest. Nej, myrsteg är vägen att gå för mig och jag hoppas att jag någon gång under 2013 kommer kunna vara nöjd och trygg med att väga mig bara en gång i veckan. Men är det bra? Hur ofta ska man väga sig? Hur ofta ställer sig en frisk person på vågen?

Kommentarer
Postat av: TicTacToe

Va skönt med någon som också tror och kämpar med sådana funderingar på att man är "okristen". Va skönt att du har hjälp/tröst av din tro, man behöver all hjälp man kan få när man mår dåligt!

Går du i kyrkan?

Det är absolut inte ditt fel att du drabbats av det här! Ibland försöker jag att tänka att det finns en mening med det, att jag kommer att få värdefulla erfarenheter och en helt annan förståelse för när andra mår dåligt.

Va fint att du själv valde att bli troende. Jag har ju på ett sätt också valt min tro, för det är ingen som har prackat på den men den har gett mig ngt och då har jag trott.

Tycker din kommentar var bra, tack för att du delgav mig din syn på det hela :-) kram

2012-11-16 @ 16:20:02
URL: http://tictactoe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0