Tjejen med styrkan

Det var en av tankarna som dröjde sig kvar i min hjärna när jag stod med skafferidörren öppen och tittade på saftflaskorna. Jag vet att flädersaften är riktigt god och jag har en känsla av att svart vinbärssaften inte är så pjåkig den heller, eftersom den är från Önos. Det brukar komma vettiga produkter från det företaget, så jag förutsätter att den är bra. Men de två nämnda safterna innehåller socker, så min blick gled till lightpäronsaften. Den är dock inte speciellt god och dessutom utgången sedan typ 2 år tillbaka. Men ofta saft blir för gammalt, liksom! Fast det säger något om hur ofta jag dricker saft... I vilket fall som helst så tittade jag vidare bland saftflaskorna och det fanns ju faktiskt en sockersötad päronsaft också. Den är godare än lightvarianten vad jag minns, även om det var ett tag sedan jag drack den senast. Men då kunde jag ju lika gärna kunna dricka flädersaften, eftersom den är godare. I rimlighetens namn borde jag ju också dricka flädersaften i vilket fall som helst, eftersom man inte ska slösa bort sina saftdrickartillfällen på att inmundiga äcklig saft. Valde jag en inte god saft kunde jag likväl dricka vatten, men jag var trött på vattensmak. Ambivalensen blev frustrerande och jag sneglade på påsen med NøttiFrutti som stod på bordet. Jävla saft, fuck it, jag käkar nötmix istället! kändes det som. I själva verkat gör man ju inte det, utan tar med en mental suck ut lightsaftflaskan ur skafferiet, häller upp ett glas och sätter sig vid datorn med det.

 

Och nu undrar jag, vad är kontentan? Är det att jag är stark som valde det nästan kalorifria saftalternativet eller är jag svag som lät ätstörningen bestämma att jag inte fick dricka den godare saften? Jag vet inte, men jag vill gärna ha ett svar. Att jag undvek NøttiFruttin är såklart bra, men att jag inte kan få dricka en saft med 50-100 kcal per glas... Det var ju bara ett glas jag hade tänkt dricka, inte en kanna. Ibland finns det verkligen anledning att undra hur jag funkar. Och att undra ifall det finns någon god lightsaft, alltså en som verkligen är god på riktigt. Den finns väl en eller två Fun Light-smaker som jag tyckt varit goda, men de har varit "säsongssmaker" och därmed studsat bort från hyllorna innan jag lyckats tänka så långt som att köpa på mig några flaskor. Ska man kanske helt och håller sluta med (light)saft när den här flaskan är slut? Hm, svårt val. Kan inte ni tipsa mig om lightsafter som ni tycker är absolut jättegoda - inte några som bara "funkar" eller "smakar okej" utan verkligen är goda - så jag kan få något gott att dricka nästa gång jag blir saftsugen?