Läsken går bra numera, men vikten, ja, vikten...
Det är ju ett jättestort steg detta med läsken! Bra jobbat :-D
Dock är det där med att vikten triggar dig inte så bra :-/ Får du ngn typ av professionell hjälp (säkert frågat detta tidigare)?
Jag förstår hur du menar med att man får 2 stora problem.
Vet med mig att det du säger är sant angående att man inte blir lyckligare av att bli smalare. Fast det beror på hur mycket smalare. När jag är på en vikt som inte är så mkt lägre än den vikt jag är på nu så trivs jag faktiskt mycket bättre i min kropp och mår bättre. Sedan är gränsen hårfin att det ska slå över så man får vara på sin vakt.
Som du själv skriver, låt inte detta kilot få dig att tappa dina framsteg som du kämpat hårt för!
Ja, det kanske är bäst att undvika räkna för jag kan bli besatt av det och få mer ångest. Räknar du varje dag eller har du kommit ifrån det?
Svårt det där att göra en bra bedömning för jag vet ju att jag kunde se min precis lika stor ut då så jag tror inte att jag kommer bli helt nöjd med att gå ner lite. Hur ser du på den vikt du har idag? Kan du acceptera den?
Måste vara tufft när känslorna dyker upp samtidigt so att man ska börja äta mer, allt på en gång. Ja, det var ju störande att säga när och inte om. Men i ditt fall verkar det ha triggat dig positivt, att du bannemej ska ta och visa dem att du klarar det på egen hand? Att bli frisk på egen hand kanske är mer långsiktigt också även om det tar längre tid? För om man gör ngt för sig själv så är man mer motiverad. Grymt bra jobb du har gjort hittills! Inte alla som klarar det.
Hur länge har du haft en ätstörning?
