Tjejen med styrkan

Det är inte så att jag egentligen gillar att städa, tycker nog i ärlighetens namn att det är ganska tråkigt. Däremot blir man fylld med energi efteråt, när hemmet är rent och fint. Eh, eller, tja... renare och finare stämmer nog bättre in på mitt kaos. Så jag har diskat och tänker snart diska lite till, har gått ut med sopor och sådant som skulle i återvinningen och plockat och donat. Borde nog ta itu med handfatet i badrummet också, det är inte rengjort på ett par dagar nu.

Övrig distraktion för att slippa läsa det jag ska har varit att läsa bloggar, spela Tetris och bara allmänt flumma omkring.

Fast jag har faktiskt läst promemorian jag skulle läsa, däremot har jag ingen aning om vad jag ska säga på oppositionen. Det var mer att jag läste utan att riktigt bry mig, bara tog in vad som stod, snarare än att med kritiska ögon granska textens innehåll och se möjligheter till förbättringar. Har faktiskt även laddat ner alla vetenskapliga artiklar som ska läsas, så jag har dem nu. Kanske kan läsa en eller två ikväll. Men jag vill såklart hellre distrahera mig med annat...

Mat orkar jag knappt laga, dock. Har idag ätit frukost med pojkvännen vid 11-snåret. Det blev en skål lätt a-fil (60 kcal) och en Wasa Havre-knäckemacka med Bregott och leverpastej (150 kcal). När jag sedan blev hungrig igen var oviljan att laga någpt starkare än hungern, men efter 5½ timma bestämde jag mig för att ändå laga något, främst för att jag vet att anorexin sticker fram trynet om jag väntar mer än 6 timmar mellan målen. Och jag vill ju inte ha anorexi nu, jag trivs mycket bättre med min ortorexi. Så jag gjorde en omelett på tre ägg, lite champinjoner, quornbitar och ärtor. Stektes i rapsolja och kryddades med körvel, vitpeppar, muskotnöt och lite salt. Max 500 kcal på den. Och nu sitter jag här igen, 4½ timma senare. Hungrig är jag inte, men tankarna gnager i mig. De som säger att man inte ska äta om man inte är hungrig. Och de som säger att jag måste äta om jag ska orka träna imorgon. För somatiskt mår jag mycket bättre nu, kanske tillochmed kan vara "träningsfrisk" imorgon.

Usch, sitter här framför datorn och håller på att frysa ihjäl, trots att jag har på mig en av pojkvännens mysiga tjocktröjor. Fattar inte varför jag fryser så mycket, brukar inte vara extremt frusen på bakfyllan. Och mitt stackars huvud, det verkar vilja gå i bitar. Jag fattar verkligen ingenting, drack bara två öl och ett hemmagjort-vin-blandat-med-Fanta-glas på overallssittningen igår kväll. Dessutom har jag halsbränna som inte försvann trots Samarin. Och till min klagovisa kan jag tillägga att jag är jättehungrig, men inte riktigt orkar/vill äta, eftersom jag mår tjyvens. Måste komma igång snart, kan ju inte hålla på och inte äta när jag tänkt träna imorgon. Ringer nog pojkvännen, han kanske kan få mig på bättre tankar.

Många pro ana-bloggare tar en paus när det går dåligt, de vill inte skriva och redovisa att de har failat. Sedan kommer de tillbaka, skriver att det har gått mindre bra en tid, men att de nu är tillbaka med nya, friska (nåja) tag. Men så är dock inte fallet för mig. För det här är ingen pro ana-blogg, om det är någonting så är det en pro otto-blogg (för ortorexi). Och det går inte heller åt helvete för mig. Det är bara tidsbrist som gör att jag inte har uppdaterat. Det har verkligen varit sjukt mycket den senaste dryga veckan. Jag har fyllt år, tränat så mycket jag hunnit, träffat pöjkens mor för första gången, haft grupparbeten halva dagarna, redovisning av ett kortare arbete, liten inlämningsuppgift som skulle in, strul med C-uppsatsen, och så vidare. Mitt i allt det har jag även försökt klämma in lite sömn. Det fanns det dock inte riktigt tid till, så addera ihällande av kopiösa, men ändå för små, mängder koffein i min kropp till ovannämnda.

Just nu väntar jag på att pöjken min ska komma hit. Han kommer vilken sekund som helst nu och vi ska mysa lite. Egentligen skulle jag ha varit på teknologernas sektionspub nu, och han skulle ha hämtat upp mig där, men jag blev hemma istället. Kan ju ge ett tips till er med IBS-mage: Att äta en kåldolme (med mos) till lunch och sedan äta en liten skål med inlagd syltlök kan, om man har otur, resultera i diarré. Så se till att alltid ha Imodium hemma. Det hade jag, men det tog ett tag innan jag kom på det. Därför är jag hemma. Men nu är magen iallafall bra mycket lugnare.

Visste att jag var tvungen att släpa mig iväg till universitetet innan klockan 12 idag, hur jävligt jag än skulle kunna tänkas må. Det var en rapport som tvunget skulle lämnas in i fysisk form till utbildningsadministratören senast det klockslaget, annars skulle jag inte få skriva min C-uppsats den här terminen. Hårda bud här, som ni hör! Och varför kan vissa personer inte acceptera att ta emot mindre inlämningsuppgifter i digital form? För det var jobbigt, jobbigt, jobbigt att släpa sig iväg till universitetet. Jag hängde med huvudet hela vägen, kändes verkligen att jag inte var frisk än. Men mådde ändock bättre än igår, för då hade jag aldrig orkat ta mig dit, oavsett.

När jag ändå var på universitetet försökte jag hämta ut en promemoria som jag skrivit förra terminen och fått godkänt på, men hon som rättat den var inte inne denna gången heller. Jag har hittat henne på sitt rum en enda gång och det var när jag skulle lämna in promemorian. Nu håller hon sig visst borta. Dumt, för jag vill gärna ha tillbaka mitt arbete.

Efter att ha besökt dessa två akademier, som dessutom ligger i samma hus, var jag helt slut. Så frisk var jag ju inte. Men är man på universitetet utan att ha tidspress på sig så går man iallafall förbi favoritsektionens sektionsrum och kollar om det är öppet. Och är det öppet, som det var idag, så går man och kollar om det finns några roliga personer där. Det fanns det väl nästan. Inte mina favoriter, men umgängesbara. Fick också veta att de nu har börjat sälja biljetter till en overallsfest jag vill gå på, så det var ju nice. Tills jag fick veta att de inte hade någon växel... Så nu måste jag springa dit snart igen och köpa mig en biljett. För ett av årets större overallshappenings i staden kan ju ingen sann overallare missa!

Hur är det möjligt? Ibland känns det som att jag är sjuk precis hela tiden. Kroppsligt, alltså. Fast jag vet att jag inte är det, men det känns som sagt så ibland. Nu har min handled börjat bli lite bättre och vad händer då? Igår kväll, när jag pratade med en kompis i telefon, så märkte jag att jag var nödgad att käka halstabletter typ hela tiden, eftersom halsen gjorde lite ont. Och sedan när jag vaknade imorse var det bara tack och adjöss. Huvudet värkte, halsen smärtade, näsan var både täppt och rann. Funderade en stund på om jag skulle dra i mig ett gäng mediciner och springa iväg på mina 6 föreläsningstimmar och inplanerade lunch med pojkvännen, men nej. Bättre att strunta i medicinerna, stanna hemma, låta sjukdomsförloppet ha sin gilla gång och hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Kändes dock jävligt surt att missa alla schemalagda timmar denna vecka. Dumma universitet som lägger 6 timmar på en och samma dag och ingenting under veckans övriga dagar, för övrigt...

Maten har gått bra eller dåligt, beroende på hur man ser det. Jag anser nog att det gått bra, eftersom jag ändå inte kan träna imorgon och ska man inte träna nästa dag behöver man inte ladda upp inför det. Har såklart heller inte tränat idag och då behöver man inte äta för att återhämta sig. Har tyvärr inte kalorikoll på allting, eftersom jag... ehm... "glömde" väga kexen och antalet halstabletter har jag ingen aning om - jag får gissa.
- 2 MiniBabybelostar (120 kcal)
- 10(?) Bretonkex (max 300 kcal)
- Ett antal halstabletter (under 50 kcal iallafall)
Kanske blir en 180 kcals lättsockrad RisiFrutti också lite senare, om jag orkar äta den.
Just det, det ovanstående matintaget har varit typ jämnt fördelat över dagen också, inga måltider, utan bara "när andan föll på", eller vad man nu ska kalla det.

Hoppas jag är friskare imorgon!!

Okej, jag vet att jag ibland är sämst på att uppdatera bloggen och jag har väl tänkt att jag ska bli bättre på det nu. Förvisso har jag en miljard saker att göra som jag borde göra istället, men det är en annan femma.

Men jag har en ganska acceptabel anledning till min frånvaro för tillfället. Häromdagen lyckades jag nämligen halka omkull på väg hem från gymmet och slog i halva kroppen, men speciellt högerarmen - den som man gör precis allting med. Så jag lyckades illamående och gråtandes (jag gråter aldrig av smärta annars, så fatta hur ont det gjorde!) stappla iväg till närmaste universitetsbyggnad och satte mig ner för att inte kräkas. Ett par personer hjälpte mig att få kontakt med sjukvården och min pojkvän och efter cirkus 3-4 timmar på sjukhuset fick jag reda på att jag inte hade fått någon skelettskada. Däremot gör den stukade handleden fortfarande ont som satan och kommer så göra i en vecka eller två om man ska tro läkaren. Och det ska man väl. Men bland annat gör det ont att knattra på tangentbordet, så... ja... Men jag ska väl försöka uppdatera lite kort någon gång om dagen iallafall. Den känns bättre och bättre för var dag nu. Alltid något!

Maten, då, hur går den? antar jag att ni undrar. Tja, den går som den går. Har inte haft någon som helst koll på kalorier och intag sedan fallet, eftersom jag fokuserat på annat. Typ min smärtande arm, alltså. Men det har väl blivit en god, hemlagad måltid här, lite vin på sektionspuben där, någon chokladbit på grund av menssug... Ja, inte så mycket koll, som sagt. Hade gått ner ett par hekto imorse jämfört med när jag senast vägde mig, men det kan ju bero på vätskebalansen också. Så jag säger att jag har ätit "vad jag velat", men har inte gått upp - eller ner - i vikt för det. Nu låter jag som en sådan där falskspelande modell som säger att hon kan äta vad som helst och ändå vara lika spinkig. Med den lilla skillnaden att jag inte är spinkig, då.

När man inte har någon som helst tid över ens för att göra sådant som man måste, vad bortprioriterar man då? Tja, grovt indelat kan man säga att mina livsprioriteringar ser ut som följer:
1. Träna
2. Äta
3. Umgås med pojkvännen
4. Umgås med mina vänner & även familjen
5. Festa
6. Sova
7. Plugga
8. Blogga
Och när jag nu under ett par dagar enbart har lyckats komma ner till 3:an så förstår du, kära läsare, varför jag har varit försvunnen från bloggosfären ett litet tag. För med hjälp av min oerhört seriösa och strukturerade lista ovan (där importansgraden hela tiden varierar och graderingen förändras), så inser man att jag har varit ganska långt från "blogga-stadiet". Försöker först och främst leva, sedan kan jag, om tid finnes, tala om för andra vad jag genomlevt.

Mitt nästa superviktiga projekt för närvarande är att försöka få tag på världens minsta bit kraftigt smakande blåmögelost, bara för att återigen övertyga mig själv om att det är gott. För jag lyckades lägga alldeles för mycket på min knäckemacka imorse (hade bråttom) och kände bara den överväldigande lukten av ädelost och fy tusan! Så jag måste få en positiv mögelostupplevelse pronto! Fast har ingen sådan ost kvar hemma. Dock tror jag att pojkvännen tillika livsnjutare kan vara behjälplig på den punkten.

Men nu måste jag rusa igen, gymmets reception har just öppnat och jag måste köpa ett månadsgymkort. Så den speedade hamstern som inte är en hamster och inte ens går på speed på grund av gymmets dopingpolicy, ska återigen in i hamsterhjulet med full fart. För övrigt, bara som en upplysning, så har gymmet även en policy mot ätstörningar. Så kommer de på mig som ortorektiker är jag bara sååå körd.

Imorse var det tenta, jobbigt värre. Inte så jobbigt att skriva den, kanske, men att gå upp 6.00, efter ungefär 2-3 timmars osammanhängande sömn, det är inte trevligt någonstans. Och det är verkligen inte jag att stå vid spisen och röra ihop en havregrynsgröt en kvart senare. Men när man har en tenta som, om man sitter skrivtiden ut, kommer att pågå i sju timmar, då måste man ladda upp ordentligt. Så en portion havregrynsgröt med en klick äppelmos till frukost, kryddat med ångest över att jag inte hann träna trots att jag lyckats bli frisk nog för det just denna morgon.

Om ni blir äcklade av ett stort onyttighetsintag, så sluta läsa nu. Okej, nu har jag varnat er, så... När jag har tenta måste jag vara på topp, därav alla jävla kalorier...
- 1 druvsockertablett för att försöka kvickna till (10 kcal). Det funkade i cirka 2 minuter...
- 1 "vanlig" Red Bull, 250 ml (110 kcal) för att hålla mig vaken och alert under tentans gång. Den funkade iallafall!
- 2 smörgåsar med Bregott, kalkon och gurka (säkert 500 kcal tillsammans), eftersom jag inte kan koncentrera mig ordentligt när jag blir hungrig. Fast de hjälpte ju faktiskt. Men en morgontrött jag märkte visst inte hur mycket smör jag geggade på innan jag plastade in smörgåsarna och sprang till tentan. Det märkte jag istället när jag åt dem...
- 1 dubbel-Japp (240 kcal) för energins skull, antar jag...
- Runt 130 g godisnappar (440 kcal), också energi...
Sammanlagt 1300 kcal bara under tentatimmarna (kan avslöja att jag inte satt sju timmar, utan jag var klar efter fyra och en halv. Vilket såklart bara gör det hela etter värre...). Tillsammans med frukostgröten (cirka 200 kcal) är jag alltså redan uppe i 1500 kcal.

Skulle gärna lägga av att äta för idag, alltså, men nu är det fest om ett par timmar. Grillfest, till på köpet. Vara hög på CocaCola Zero hela kvällen och bli ihjälmobbad av mina undebara killkompisar + pojkvännen för att jag dissar kröken ikväll? Eller äta den mat som bjuds och dricka den alkohol som seden påbjuder och få ångest imorgon? Varför ens fråga när man inte har något val? Pojkvännen vet om att jag har ätstörningar, så jag kommer bli tvungen att äta på festen. Och oavsett om jag bara har med mig läsk till dit så kommer någon att sätta ett glas vin i handen på mig inom 5 minuter. Bara att ladda en kasse med öl, ta på sig sektionsoverallen och vackraste knallröda läppstiftsleendet och dra dit, med andra ord... Ångesten tar vi hand om imorgon.

Min hals vill visst inte. Den är bättre nu än igår, men fortfarande inte helt bra. Usch, jag som hoppades på att vara bra idag, så att jag skulle kunna ha en "uppladdningsdag" idag och sedan träna imorgon bitti. Men om jag laddar upp idag och sedan är sjuk imorgon också, så blir ju uppladdningsmaten förgäves. Alltså extra kalorier in som hade kunnat undvikas. Eller så laddar jag inte upp och då kan jag inte ta ut mig till max på träningen imorgon om jag är frisk nog för att träna. Vill verkligen vara frisk imorgon, för på lördag har jag morgontenta (börjar 8.15) och inte en chans i helvete att jag hinner träna innan det!

Men nu bör jag nog läsa på till tentan. Inte för att jag alltid gör vad jag bör, men man kan ju försöka motivera sig.
Kommentera gärna vad ni vill läsa mer om, jag vill ha en intressant blogg, men den blir ju bara intressant från läsarnas perspektiv om den handlar om sådant som läsarna vill läsa.

Ja, exakt, ambitioner. För det har inte gått som jag velat sedan jag insåg att jag måste sträva mot den, i mitt tycke, "bästa" ätstörningen. Sedan jag insåg att det i mitt liv verkar vara omöjligt att komma ifrån matångesten och sifferbesattheten. Men det har som sagt gått fel. Inte har jag nått ett vettigt försök till ortorektisk livsföring, inte.

En del är vädrets fel. Det är halt i den här staden för tillfället. Kommunen vägrar sanda gångbanorna med sand, de använder grus istället. Det är inte på långa vägar lika effektivt. Då är det banne mig effektivare att sanda med kornsnö! Fast, tja, sandar man inte med sand så heter det väl på korrekt språk halkbekämpar. Men på grund av den bristande gångbanehalkbekämpningen i min hemstad så är jag förvisad till att springa på bilvägarna, som är saltade. Då blir bilförarna sura för att deras fortskaffningsmedel inte får ordentlig plats. Eller för att jag fnattar omkring i rondellerna. Men det var inte jag som bestämde att det skulle byggas rondeller där jag skulle springa! Sammantaget gör det att jag inte springer så mycket som jag skulle vilja, jag blir bara less på bilvägarna, bilförarna och rondellerna.
Man skulle kunna skaffa ett gymkort istället, vilket jag skulle ha gjort vid det här laget om det inte vore som så att 1) universitetsgymmet har gratis "prova på"-vecka nu nästa vecka iochmed terminsstarten, så det är oekonomiskt att köpa ett enmånaders gymkort just exakt nu och 2) om jag köper ett gymkort nu så innebär det att det är köpt på höstterminen och det medför högre kostnader om jag skulle behöva förlänga det en månad sedan, eftersom det är billigare att förlänga under samma termin och vid det eventuella extramånadersköpet kommer det ju att vara vårtermin.

Maten går inte heller riktigt bra. En ortorektiker äter "rätt" mat i "rätt" mängd. Min ätstörning vill inte tillåta mig det, bara halva dagen. Sedan lägger den i handbromsen och påstår att jag inte får laga mer mat. Frågan är då: Hur ska jag kunna ladda upp inför min morgonrunda om jag inte får äta havregrynsgröt eller andra långsamma kolhydrater på kvällen, fröken Ätstörning? Nej, just det...

Ytterligare ett aber är att jag blivit sjuk nu. En svullen halsmandel, tror jag att det är. Men det borde gå över på en dag eller två. Annars får man väl springa upp till universitetet och hugga tag i någon läkaraspirant för att få en diagnos. När jag tänker efter så borde ju faktiskt läkarna hänga på samma sektionspub som jag (för att jag hänger på "fel" sektionspub...), så man kanske kan hitta någon redan på fredag. Fast då lär jag ju redan vara frisk.

Nu är jag igång med min första egna blogg. Trodde inte att jag skulle bli en bloggare, men så fel man kan ha. Mitt bloggnamn har jag tagit för att jag är en väldigt stark tjej som kämpar oförtrutet mot mitt mål när jag har ett. Och det har jag alltid, det bara ändras till och från. För styrka har jag, vilja har jag, däremot vill jag inte alltid samma sak från dag till dag eller ens från minut till minut.

Kan också upplysa om att jag har ätstörningar och att ha det är ingen dans på rosor. Det är en sjukdom som jag inte vill uppmuntra till eller på något sätt försköna. Men... samtidigt som jag inget hellre önskar än att slippa dessa eviga mat- och träningsnojor så är de ändå en säkerhet i ett svårkontrollerbart liv fyllt med tentor, omtentor, promemorior och uppsatser. Och så fester, såklart, med och utan sektionsoverall. Ja, jag är universitetsstudent. Men staden håller jag än så länge hemlig.