Gårdagens intag kommer här
Som utlovat kommer här en sammanfattning av vad jag åt igår. Suck! Ni kan se det som en uppvisning i hur man inte bör bete sig. Problemet är bara att pojkvännen var bakis igår och hur det nu är så lyckas han alltid få mig att äta sådan där typisk bakismat när han är bakis. Realistiskt? Nej, inte alls. Visst, han äter såklart maten han också, men det är det att han alltid lyckas få mig att joina. Och det, mina vänner, är inte kul någonstans. Gemenskapen med honom gillar jag ju såklart, men att den måste involvera helt fel typ av mat ibland, det gillar jag ine alls.
Här får ni gårdagens matintag lika prydligt uppunktat som vanligt. Men innan ni läser och förfasas kan jag ju iallafall meddela att jag inte gått upp i vikt alls av det. Min förbränning är med andra ord ganska hög.
- Två Läkeroltabletter (5 kcal)
- Två småpåsar med marknadsgodis innehållande 75 gram vardera (2*300 kcal, alltså sammanlagt 600 kcal)
- En liten skål a-fil (60 kcal)
- ½ amerikansk pan-pizza med bland annat kyckling och bearnaisesås (? kcal, ska vi gissa på 900?), mycket pizzasallad (inte ens en gissning kalorimässigt, ingen aning) + några tortillachips (100 kcal) på pizzerian
- Ett par centiliter punsch (50 kcal)
- Ett antal tortillachips (100 kcal)
Hm, lägger jag ihop det här kommer jag inte upp i mer än 1815 kcal. Pizzasalladen är förstås ett osäkert kort, men det här betyder ändå att jag hamnade runt de "rekommenderade" 2000 kilokalorierna per dag för en kvinna. Fast kalorierna kom ju från... ehm... lite fel källor, förstås. Det kanske however kan vara förklaringen till mitt viktstillestånd - att jag inte åt så mycket som jag trodde. Vi gick dessutom en promenad också, på kanske 5-6 kilometer, så helt stillasittande var man ju inte heller. Känns bättre nu. Och idag har det gått riktigt bra, men tror att jag får avge den rapporten imorgon, trots allt, för nu är jag trött.
Här får ni gårdagens matintag lika prydligt uppunktat som vanligt. Men innan ni läser och förfasas kan jag ju iallafall meddela att jag inte gått upp i vikt alls av det. Min förbränning är med andra ord ganska hög.
- Två Läkeroltabletter (5 kcal)
- Två småpåsar med marknadsgodis innehållande 75 gram vardera (2*300 kcal, alltså sammanlagt 600 kcal)
- En liten skål a-fil (60 kcal)
- ½ amerikansk pan-pizza med bland annat kyckling och bearnaisesås (? kcal, ska vi gissa på 900?), mycket pizzasallad (inte ens en gissning kalorimässigt, ingen aning) + några tortillachips (100 kcal) på pizzerian
- Ett par centiliter punsch (50 kcal)
- Ett antal tortillachips (100 kcal)
Hm, lägger jag ihop det här kommer jag inte upp i mer än 1815 kcal. Pizzasalladen är förstås ett osäkert kort, men det här betyder ändå att jag hamnade runt de "rekommenderade" 2000 kilokalorierna per dag för en kvinna. Fast kalorierna kom ju från... ehm... lite fel källor, förstås. Det kanske however kan vara förklaringen till mitt viktstillestånd - att jag inte åt så mycket som jag trodde. Vi gick dessutom en promenad också, på kanske 5-6 kilometer, så helt stillasittande var man ju inte heller. Känns bättre nu. Och idag har det gått riktigt bra, men tror att jag får avge den rapporten imorgon, trots allt, för nu är jag trött.
Matintagsrapport utlovad, matintagsrapport given
Jag har inte alls glömt bort att jag lovade att rapportera mitt matintag för i förrgår. Dock lovade jag bara att göra det senare, inte senare samma dag. Visst, jag hade väl tänkt göra det innan jag stack iväg till festen, men jag hann inte. Hade ändå fått komplettera det efteråt med tanke på alkoholen som jag avsåg dricka. Men fredagens mat och kaloriinnehållande dricka kan sammanfattas i:
- En skål a-fil innan träningen (100 kcal)
- Två druvsockertabletter efter träningen (25 kcal)
- Frukost bestående av två Wasa Havre med Bregott och ost (max 150 kcal/st, så 300 kcal sammanlagt)
- Lunch/middag blev en omelett gjord på lite champinjoner, quorn i bitar, ärter och tre ägg, stekt i rapsolja (450 kcal)
- En burk Vimto-läsk till maten (140 kcal) - onödigt och onyttigt som tusan, jag vet, men jag blev akut sugen. Och just Vimto är naturligare än mycket annan läsk, så det fick väl vara så, då.
- Sammanlagt nio deciliter öl (360 kcal), tre deciliter cider (180 kcal) och liten mängd annan dryck (50 kcal)
- Två tuggor av en korv med bröd med vitlöksdressing och rostad lök (75 kcal(?), ingen aning...), eftersom pojkvännen tvingade i mig det på efterfesten
- Några blad salladskål (10 kcal) innan jag lade mig, eftersom jag var hungrig
Så jag stannade alltså på 1690 kcal i fredags, vilket inte är så illa en festdag. Är väl lite missnöjd med tanke på läsken och på grund av att pojkvännen fick mig att äta av den där korven, men annars åt jag ju nyttigt och bra. Ska avrapportera gårdagen också, men det hinner jag inte just nu. Kan dock redan avslöja att den inte alls såg lika bra ut som fredagen...
- En skål a-fil innan träningen (100 kcal)
- Två druvsockertabletter efter träningen (25 kcal)
- Frukost bestående av två Wasa Havre med Bregott och ost (max 150 kcal/st, så 300 kcal sammanlagt)
- Lunch/middag blev en omelett gjord på lite champinjoner, quorn i bitar, ärter och tre ägg, stekt i rapsolja (450 kcal)
- En burk Vimto-läsk till maten (140 kcal) - onödigt och onyttigt som tusan, jag vet, men jag blev akut sugen. Och just Vimto är naturligare än mycket annan läsk, så det fick väl vara så, då.
- Sammanlagt nio deciliter öl (360 kcal), tre deciliter cider (180 kcal) och liten mängd annan dryck (50 kcal)
- Två tuggor av en korv med bröd med vitlöksdressing och rostad lök (75 kcal(?), ingen aning...), eftersom pojkvännen tvingade i mig det på efterfesten
- Några blad salladskål (10 kcal) innan jag lade mig, eftersom jag var hungrig
Så jag stannade alltså på 1690 kcal i fredags, vilket inte är så illa en festdag. Är väl lite missnöjd med tanke på läsken och på grund av att pojkvännen fick mig att äta av den där korven, men annars åt jag ju nyttigt och bra. Ska avrapportera gårdagen också, men det hinner jag inte just nu. Kan dock redan avslöja att den inte alls såg lika bra ut som fredagen...
Kladdkaka är ingen bra uppladdning
Som att någon skulle tro att det var det... Men det brukar faktiskt inte spela världens största roll hur eller kanske snarare huruvida jag alls laddar upp inför ett träningspass. Men idag hade jag verkligen ingen energi på gymmet. Efter 2 sprungna kilometrar fick jag bara plåga mig för att alls komma längre och efter 2,75 sa min kropp helt enkelt: "HSL, om inte du drar ner hastigheten på den där maskinen NU, så kommer jag att falla ihop i en hög och åka av bandet!" Jag försökte kontra med: "Men 3 kilometer iallafall, det är ju bara 250 meter till, det är ju ingenting..." För jag tycker inte att 250 meter är någonting, man klarar alltid minst en halv kilometer till när man är supertrött. Men nej. Det var inte det att kroppen egentligen inte orkade, men det fanns inte en endaste liten kalori kvar i kolhydratdepåerna och då dippade jag totalt. Sjuk känsla, men ändock reell. Min kropp är egentligen stark, jag hade kommit minst 5 kilometer om jag bara haft bränsle till det. Så träningen idag känns såklart ganska misslyckad.
Och bara för att strö salt i såren så var det en dam som tog bandet bredvid mig när jag hade sprungit drygt 1 kilometer och hon drog direkt upp sin maskin i den hastighet som mitt långsiktiga träningsmål ligger på och hon verkade inte ens tycka att det var något märkvärdigt med det. Så det var hennes normala träningstempo. Suck! Men istället för att tycka synd om mig själv får väl jag också se till att ta mig dit. Kändes bara extra tyngande just nu, eftersom det gick mindre bra för mig idag.
Avrapporterar mitt matintag senare, måste som vanligt springa iväg, men det har iallafall gått bra hittills, ligger på under 500 kcal so far.
Och bara för att strö salt i såren så var det en dam som tog bandet bredvid mig när jag hade sprungit drygt 1 kilometer och hon drog direkt upp sin maskin i den hastighet som mitt långsiktiga träningsmål ligger på och hon verkade inte ens tycka att det var något märkvärdigt med det. Så det var hennes normala träningstempo. Suck! Men istället för att tycka synd om mig själv får väl jag också se till att ta mig dit. Kändes bara extra tyngande just nu, eftersom det gick mindre bra för mig idag.
Avrapporterar mitt matintag senare, måste som vanligt springa iväg, men det har iallafall gått bra hittills, ligger på under 500 kcal so far.
Underbart och stressigt
Visst kan det ibland vara underbart när livet går i 110 knyck och du vet att du inte kan göra något annat än att bara följa med? Visst, man kan alltid dra i nödbromsen och säga stopp, men det är så mycket trevligare när man har så mycket att göra att man knappt ens hinner att äta.
Idag har det för övrigt gått bra matmässigt. Det kan se ut som att det skulle ha gått dåligt ett par dagar, eftersom jag inte har uppdaterat, men det är inte det att det har gått dåligt, utan det är jag som inte har haft tid att tala om hur pass bra det gått. Men idag har jag iallafall ätit som följer:
- En skål a-fil (100 kcal) innan jag rusade iväg till frisören
- En "matsmörgås" med kalkon och mozzarella (uppskattningsvis runt 500 kcal) till lunch medan vi höll på med ett projektarbete på universitetet
- Ett Wasa Havre-knäckebröd med Bregott (100 kcal) mellan en snabb tripp till Willys och en gemenskapskväll i kyrkan
- Två bitar kladdkaka med vispgrädde (satans många kcal, någon som har någon som helst aning?) på gemenskapskvällen
Varför påstår jag nu att dagen gått bra när jag bevisligen ätit något så onyttigt som kladdkaka? Med vispgrädde till, dessutom? Jo, för jag hade ätit så bra tidigare under dagen att jag iallafall hamnar på kaloriunderskott. Och även om jag inte gillar ingredienderna i kladdkaka och aldrig skulle komma mig för att baka en själv, så innehåller den ändå "rena" ingredienser. Så den får vara okej att äta när man måste. För att inte sticka ut från mängden. För att slippa frågor.
Desstom har jag antagligen gått närmare en mil idag. Som för att yttra ännu en meningslös ursäkt.
Men imorgon ska jag försöka undvika sötsaker, för helt bra känns det inte. Och dessutom måste jag spara kalorier från dagen så jag kan festa på kvällen. Det blev så jobbigt senast när jag hade "gjort slut på" alla mina kalorier under dagen och fick dricka CocaCola Zero hela kvällen. Pojkarna (mina kompisar) höll ju på att mobba ihjäl mig för att jag inte drack någon öl - och tvingade mig till slut att dricka det ändå. Det gör de alltid, så lika bra att ha kalorier kvar att "spendera".
Idag har det för övrigt gått bra matmässigt. Det kan se ut som att det skulle ha gått dåligt ett par dagar, eftersom jag inte har uppdaterat, men det är inte det att det har gått dåligt, utan det är jag som inte har haft tid att tala om hur pass bra det gått. Men idag har jag iallafall ätit som följer:
- En skål a-fil (100 kcal) innan jag rusade iväg till frisören
- En "matsmörgås" med kalkon och mozzarella (uppskattningsvis runt 500 kcal) till lunch medan vi höll på med ett projektarbete på universitetet
- Ett Wasa Havre-knäckebröd med Bregott (100 kcal) mellan en snabb tripp till Willys och en gemenskapskväll i kyrkan
- Två bitar kladdkaka med vispgrädde (satans många kcal, någon som har någon som helst aning?) på gemenskapskvällen
Varför påstår jag nu att dagen gått bra när jag bevisligen ätit något så onyttigt som kladdkaka? Med vispgrädde till, dessutom? Jo, för jag hade ätit så bra tidigare under dagen att jag iallafall hamnar på kaloriunderskott. Och även om jag inte gillar ingredienderna i kladdkaka och aldrig skulle komma mig för att baka en själv, så innehåller den ändå "rena" ingredienser. Så den får vara okej att äta när man måste. För att inte sticka ut från mängden. För att slippa frågor.
Desstom har jag antagligen gått närmare en mil idag. Som för att yttra ännu en meningslös ursäkt.
Men imorgon ska jag försöka undvika sötsaker, för helt bra känns det inte. Och dessutom måste jag spara kalorier från dagen så jag kan festa på kvällen. Det blev så jobbigt senast när jag hade "gjort slut på" alla mina kalorier under dagen och fick dricka CocaCola Zero hela kvällen. Pojkarna (mina kompisar) höll ju på att mobba ihjäl mig för att jag inte drack någon öl - och tvingade mig till slut att dricka det ändå. Det gör de alltid, så lika bra att ha kalorier kvar att "spendera".
Springer runt som en hamster på speed
När man inte har någon som helst tid över ens för att göra sådant som man måste, vad bortprioriterar man då? Tja, grovt indelat kan man säga att mina livsprioriteringar ser ut som följer:
1. Träna
2. Äta
3. Umgås med pojkvännen
4. Umgås med mina vänner & även familjen
5. Festa
6. Sova
7. Plugga
8. Blogga
Och när jag nu under ett par dagar enbart har lyckats komma ner till 3:an så förstår du, kära läsare, varför jag har varit försvunnen från bloggosfären ett litet tag. För med hjälp av min oerhört seriösa och strukturerade lista ovan (där importansgraden hela tiden varierar och graderingen förändras), så inser man att jag har varit ganska långt från "blogga-stadiet". Försöker först och främst leva, sedan kan jag, om tid finnes, tala om för andra vad jag genomlevt.
Mitt nästa superviktiga projekt för närvarande är att försöka få tag på världens minsta bit kraftigt smakande blåmögelost, bara för att återigen övertyga mig själv om att det är gott. För jag lyckades lägga alldeles för mycket på min knäckemacka imorse (hade bråttom) och kände bara den överväldigande lukten av ädelost och fy tusan! Så jag måste få en positiv mögelostupplevelse pronto! Fast har ingen sådan ost kvar hemma. Dock tror jag att pojkvännen tillika livsnjutare kan vara behjälplig på den punkten.
Men nu måste jag rusa igen, gymmets reception har just öppnat och jag måste köpa ett månadsgymkort. Så den speedade hamstern som inte är en hamster och inte ens går på speed på grund av gymmets dopingpolicy, ska återigen in i hamsterhjulet med full fart. För övrigt, bara som en upplysning, så har gymmet även en policy mot ätstörningar. Så kommer de på mig som ortorektiker är jag bara sååå körd.
1. Träna
2. Äta
3. Umgås med pojkvännen
4. Umgås med mina vänner & även familjen
5. Festa
6. Sova
7. Plugga
8. Blogga
Och när jag nu under ett par dagar enbart har lyckats komma ner till 3:an så förstår du, kära läsare, varför jag har varit försvunnen från bloggosfären ett litet tag. För med hjälp av min oerhört seriösa och strukturerade lista ovan (där importansgraden hela tiden varierar och graderingen förändras), så inser man att jag har varit ganska långt från "blogga-stadiet". Försöker först och främst leva, sedan kan jag, om tid finnes, tala om för andra vad jag genomlevt.
Mitt nästa superviktiga projekt för närvarande är att försöka få tag på världens minsta bit kraftigt smakande blåmögelost, bara för att återigen övertyga mig själv om att det är gott. För jag lyckades lägga alldeles för mycket på min knäckemacka imorse (hade bråttom) och kände bara den överväldigande lukten av ädelost och fy tusan! Så jag måste få en positiv mögelostupplevelse pronto! Fast har ingen sådan ost kvar hemma. Dock tror jag att pojkvännen tillika livsnjutare kan vara behjälplig på den punkten.
Men nu måste jag rusa igen, gymmets reception har just öppnat och jag måste köpa ett månadsgymkort. Så den speedade hamstern som inte är en hamster och inte ens går på speed på grund av gymmets dopingpolicy, ska återigen in i hamsterhjulet med full fart. För övrigt, bara som en upplysning, så har gymmet även en policy mot ätstörningar. Så kommer de på mig som ortorektiker är jag bara sååå körd.
Hjälp, restaurangmat it will be!
Idag gör jag en liten förändring i bloggen. Har tänkt att jag från och med idag ska försöka komma ihåg vad jag ätit under dagen och sedan lägga in det här. Det kommer förhoppningsvis göra mig mer medveten om vad det är jag äter - som om jag inte vore medveten redan! Men det kommer förmodligen också göra att jag tänker en gång extra innan jag gör en sådan fadäs som igår. För är det något jag vill delge er? Nej. Och jag kommer försöka delge er allt som hamnar i min mun. Iallafall så länge det är mat eller kaloriinnehållande dryck...
Men idag har jag iallafall fram tills nu ätit:
- En skål a-fil innan träningen (100 kcal)
- 2 druvsockertabletter, då man behöver snabba kolhydrater för återhämtning precis efter träningen (25 kcal)
- En smörgås med Bregott och ädelost (200 kcal) och ett ägg med lite majonnäs (150 kcal) till frukost
Och nu kommer det bli ett restaurangbesök med pöjken, för det har han fått för sig. Suck! Det som hade gått så bra hittills! Visserligen står han på parkeringen utanför mitt hus och mekar just nu eftersom fläktremmen tydligen hade hoppat när han åkte hit. Men han verkar få ordning på den. Och skulle han inte få det så finns det en restaurang typ 100 meter härifrån, bara för att nämna den närmaste. Så restaurangmat blir det oavsett.
Träningen idag var löpning. Tog bara drygt 2,5 kilometer idag, eftersom jag ville springa rejält snabbt snarare än långt. Jag försöker förbättra min hastighet för tillfället, så det kommer nog bli ganska korta distanser ett tag nu.
Usch
Allt går åt helvete för tillfället, iallafall känns det så. Finns det någon värre känsla än att sabba hela dagen redan på första föreläsningsrasten under en morgonföreläsning? Allt käpprätt åt helvete redan långt innan klockan hunnit bli ens tvåsiffrig. Det enda som eventuellt skulle kunna vara värre är väl att sabba dagen sent på kvällen, när man egentligen borde vara tandborstad och klar för länge sedan.
Men fan vad fail jag var! Och failar man tidigt så failar man hela dagen. Även fast det bara var en smörgås för mycket. Men det ingick inte i min planering. Då blir allt fel. Nu vill jag ha godis - trots att jag tycker att godis smakar äckligt. Jag vill ha cigg - trots att jag inte röker. Det är väl det att jag vill vara destruktiv. Godis är destruktivt, innehåller en massa konstiga tillsatsämnen som jag som ortorektiker skyr som pesten. Rökning är destruktivt, för det försämrar mina träningsresultat. Men jag hatar hela världen och jag får inte ens ligga ikväll. Då är det svårt att hålla glöden uppe.
Men fan vad fail jag var! Och failar man tidigt så failar man hela dagen. Även fast det bara var en smörgås för mycket. Men det ingick inte i min planering. Då blir allt fel. Nu vill jag ha godis - trots att jag tycker att godis smakar äckligt. Jag vill ha cigg - trots att jag inte röker. Det är väl det att jag vill vara destruktiv. Godis är destruktivt, innehåller en massa konstiga tillsatsämnen som jag som ortorektiker skyr som pesten. Rökning är destruktivt, för det försämrar mina träningsresultat. Men jag hatar hela världen och jag får inte ens ligga ikväll. Då är det svårt att hålla glöden uppe.
Gått bra idag, tror jag
Egentligen var jag inte alls speciellt sugen på att dra till gymmet imorse, faktum är att jag hellre ville ta och gömma mig under täcket, typ. Men skam den som gör så. Så efter en uppladdande skål med a-fil pallrade jag mig iväg till campus för att testa universitetsgymmet. Det var en helt okej anläggning, jag är nöjd med den. Så om väglaget fortfarande är löpningsmässigt undermåligt till veckan som kommer så tar jag och köper mig ett enmånaders gymkort där (gratis gym för alla denna vecka, därför väntar jag). Men det var verkligen en utmaning för mig att promenera över halva campus och sedan visa mig på gymmet utan make-up och med håret uppsatt i en hästsvans. Jag som aldrig vill visa mig osminkad offentligt om jag nu inte har håret utsläppt så att jag kan gömma mig bakom det. Dock vill jag inte använda smink under träning, för jag kommer ändå bara svettas bort det.
Well, träningen gick ganska okej, men jag måste verkligen förbättra min hastighet, ligger en bra bit under min fars tider - och han är ändå över 50 år! Så det måste gå. Vill jag klå honom så lär jag kunna. Jag är ju ung, liksom.
Väl hemma efter träningen åt jag först två druvsockertabletter och någon timme senare fixade jag iordning en frukost bestående av två smörgåsar med Bregott och ädelost. Ganska mycket ädelost för proteinets skull. Men det kändes lite sådär att äta en sådan mängd ost. Ost är fett, ädelost är väldigt fett. 36% i den jag åt idag.
På den efterföljande föreläsningens rast funderade jag på om jag skulle köpa mig en smörgås, för jag var lite småhungrig, men vad tusan. Vem känner inte till följande: Slanka kvinnor är inte rädda för hunger, de äter istället först när de blir hungriga, medan överviktiga kvinnor äter för att slippa bli hungriga alls, alltså äter i förebyggande syfte. Så att vara smått hungrig gjorde mig inget, köpte istället enbart en kopp kaffe. Nöjd och glad med det beslutet.
Väl hemkommen var jag hungrigare, men orkade inte laga mat. Det blev en godisfisk från en godispåse som pojkvännen tydligen "glömt" här istället och jag höll mig mätt i ytterligare en timme. Fast när jag återigen blev hungrig insåg jag att jag kanske borde laga någon mat istället. Så det blev köttbullar och potatis med lingonsylt. Ärter och majs till.
Ganska nöjd med dagen so far. Kanske äter något mer ikväll. Får se om jag blir hungrig igen.
Nykter? Stanna inne klockan halv tolv!
Jepp, så illa ligger det till. Inte för att jag brukar vara harig och iochmed det rädd att vara ute vilken tid som helst på dygnet. Mitt i natten - fine, liksom. Gå hem från en efterfest vid fyratiden? Inga problem. Eller möjligen stora problem, på grund av alkoholintaget under kvällen eller bara för att det är så lååångt att gå hem (mer än fem minuter är långt när man är onykter). Men aldrig för att jag är rädd.
Rimligen kanske jag borde varit rädd tidigare, eftersom en serievåldtäktsman härjade här i staden, men det var jag aldrig. Jag brydde mig faktiskt föga. Hur som helst så sitter den mannen (eller tja, man och man, det kan ju diskteras huruvida han ska kunna titulera sig man med tanke på vad han gjort...) i säkert förvar för tillfället. Ändå var jag rädd nyss när jag var ute med soporna. Det tar max två minuter att gå till återvinningsstationen precis bakom huset och sedan tillbaka in igen. Men det var jätteläskigt. Det kändes som att någon följde efter mig precis hela tiden. Inte förrän jag kommit in och låst dörren efter mig kände jag mig trygg igen. Någon som varit med om något liknande? För jag har ingen diagnos om förföljelsemani eller något. Brukar aldrig känna såhär heller. Men ensam och nykter ute på natten en vanlig vardag kände jag mig väldigt, väldigt sårbar och utsatt.
Rimligen kanske jag borde varit rädd tidigare, eftersom en serievåldtäktsman härjade här i staden, men det var jag aldrig. Jag brydde mig faktiskt föga. Hur som helst så sitter den mannen (eller tja, man och man, det kan ju diskteras huruvida han ska kunna titulera sig man med tanke på vad han gjort...) i säkert förvar för tillfället. Ändå var jag rädd nyss när jag var ute med soporna. Det tar max två minuter att gå till återvinningsstationen precis bakom huset och sedan tillbaka in igen. Men det var jätteläskigt. Det kändes som att någon följde efter mig precis hela tiden. Inte förrän jag kommit in och låst dörren efter mig kände jag mig trygg igen. Någon som varit med om något liknande? För jag har ingen diagnos om förföljelsemani eller något. Brukar aldrig känna såhär heller. Men ensam och nykter ute på natten en vanlig vardag kände jag mig väldigt, väldigt sårbar och utsatt.
Tenta och fest på g
Imorse var det tenta, jobbigt värre. Inte så jobbigt att skriva den, kanske, men att gå upp 6.00, efter ungefär 2-3 timmars osammanhängande sömn, det är inte trevligt någonstans. Och det är verkligen inte jag att stå vid spisen och röra ihop en havregrynsgröt en kvart senare. Men när man har en tenta som, om man sitter skrivtiden ut, kommer att pågå i sju timmar, då måste man ladda upp ordentligt. Så en portion havregrynsgröt med en klick äppelmos till frukost, kryddat med ångest över att jag inte hann träna trots att jag lyckats bli frisk nog för det just denna morgon.
Om ni blir äcklade av ett stort onyttighetsintag, så sluta läsa nu. Okej, nu har jag varnat er, så... När jag har tenta måste jag vara på topp, därav alla jävla kalorier...
- 1 druvsockertablett för att försöka kvickna till (10 kcal). Det funkade i cirka 2 minuter...
- 1 "vanlig" Red Bull, 250 ml (110 kcal) för att hålla mig vaken och alert under tentans gång. Den funkade iallafall!
- 2 smörgåsar med Bregott, kalkon och gurka (säkert 500 kcal tillsammans), eftersom jag inte kan koncentrera mig ordentligt när jag blir hungrig. Fast de hjälpte ju faktiskt. Men en morgontrött jag märkte visst inte hur mycket smör jag geggade på innan jag plastade in smörgåsarna och sprang till tentan. Det märkte jag istället när jag åt dem...
- 1 dubbel-Japp (240 kcal) för energins skull, antar jag...
- Runt 130 g godisnappar (440 kcal), också energi...
Sammanlagt 1300 kcal bara under tentatimmarna (kan avslöja att jag inte satt sju timmar, utan jag var klar efter fyra och en halv. Vilket såklart bara gör det hela etter värre...). Tillsammans med frukostgröten (cirka 200 kcal) är jag alltså redan uppe i 1500 kcal.
Skulle gärna lägga av att äta för idag, alltså, men nu är det fest om ett par timmar. Grillfest, till på köpet. Vara hög på CocaCola Zero hela kvällen och bli ihjälmobbad av mina undebara killkompisar + pojkvännen för att jag dissar kröken ikväll? Eller äta den mat som bjuds och dricka den alkohol som seden påbjuder och få ångest imorgon? Varför ens fråga när man inte har något val? Pojkvännen vet om att jag har ätstörningar, så jag kommer bli tvungen att äta på festen. Och oavsett om jag bara har med mig läsk till dit så kommer någon att sätta ett glas vin i handen på mig inom 5 minuter. Bara att ladda en kasse med öl, ta på sig sektionsoverallen och vackraste knallröda läppstiftsleendet och dra dit, med andra ord... Ångesten tar vi hand om imorgon.
Om ni blir äcklade av ett stort onyttighetsintag, så sluta läsa nu. Okej, nu har jag varnat er, så... När jag har tenta måste jag vara på topp, därav alla jävla kalorier...
- 1 druvsockertablett för att försöka kvickna till (10 kcal). Det funkade i cirka 2 minuter...
- 1 "vanlig" Red Bull, 250 ml (110 kcal) för att hålla mig vaken och alert under tentans gång. Den funkade iallafall!
- 2 smörgåsar med Bregott, kalkon och gurka (säkert 500 kcal tillsammans), eftersom jag inte kan koncentrera mig ordentligt när jag blir hungrig. Fast de hjälpte ju faktiskt. Men en morgontrött jag märkte visst inte hur mycket smör jag geggade på innan jag plastade in smörgåsarna och sprang till tentan. Det märkte jag istället när jag åt dem...
- 1 dubbel-Japp (240 kcal) för energins skull, antar jag...
- Runt 130 g godisnappar (440 kcal), också energi...
Sammanlagt 1300 kcal bara under tentatimmarna (kan avslöja att jag inte satt sju timmar, utan jag var klar efter fyra och en halv. Vilket såklart bara gör det hela etter värre...). Tillsammans med frukostgröten (cirka 200 kcal) är jag alltså redan uppe i 1500 kcal.
Skulle gärna lägga av att äta för idag, alltså, men nu är det fest om ett par timmar. Grillfest, till på köpet. Vara hög på CocaCola Zero hela kvällen och bli ihjälmobbad av mina undebara killkompisar + pojkvännen för att jag dissar kröken ikväll? Eller äta den mat som bjuds och dricka den alkohol som seden påbjuder och få ångest imorgon? Varför ens fråga när man inte har något val? Pojkvännen vet om att jag har ätstörningar, så jag kommer bli tvungen att äta på festen. Och oavsett om jag bara har med mig läsk till dit så kommer någon att sätta ett glas vin i handen på mig inom 5 minuter. Bara att ladda en kasse med öl, ta på sig sektionsoverallen och vackraste knallröda läppstiftsleendet och dra dit, med andra ord... Ångesten tar vi hand om imorgon.
Fortfarande sjuk
Min hals vill visst inte. Den är bättre nu än igår, men fortfarande inte helt bra. Usch, jag som hoppades på att vara bra idag, så att jag skulle kunna ha en "uppladdningsdag" idag och sedan träna imorgon bitti. Men om jag laddar upp idag och sedan är sjuk imorgon också, så blir ju uppladdningsmaten förgäves. Alltså extra kalorier in som hade kunnat undvikas. Eller så laddar jag inte upp och då kan jag inte ta ut mig till max på träningen imorgon om jag är frisk nog för att träna. Vill verkligen vara frisk imorgon, för på lördag har jag morgontenta (börjar 8.15) och inte en chans i helvete att jag hinner träna innan det!
Men nu bör jag nog läsa på till tentan. Inte för att jag alltid gör vad jag bör, men man kan ju försöka motivera sig.
Kommentera gärna vad ni vill läsa mer om, jag vill ha en intressant blogg, men den blir ju bara intressant från läsarnas perspektiv om den handlar om sådant som läsarna vill läsa.
Men nu bör jag nog läsa på till tentan. Inte för att jag alltid gör vad jag bör, men man kan ju försöka motivera sig.
Kommentera gärna vad ni vill läsa mer om, jag vill ha en intressant blogg, men den blir ju bara intressant från läsarnas perspektiv om den handlar om sådant som läsarna vill läsa.
Ortorektiska ambitioner
Ja, exakt, ambitioner. För det har inte gått som jag velat sedan jag insåg att jag måste sträva mot den, i mitt tycke, "bästa" ätstörningen. Sedan jag insåg att det i mitt liv verkar vara omöjligt att komma ifrån matångesten och sifferbesattheten. Men det har som sagt gått fel. Inte har jag nått ett vettigt försök till ortorektisk livsföring, inte.
En del är vädrets fel. Det är halt i den här staden för tillfället. Kommunen vägrar sanda gångbanorna med sand, de använder grus istället. Det är inte på långa vägar lika effektivt. Då är det banne mig effektivare att sanda med kornsnö! Fast, tja, sandar man inte med sand så heter det väl på korrekt språk halkbekämpar. Men på grund av den bristande gångbanehalkbekämpningen i min hemstad så är jag förvisad till att springa på bilvägarna, som är saltade. Då blir bilförarna sura för att deras fortskaffningsmedel inte får ordentlig plats. Eller för att jag fnattar omkring i rondellerna. Men det var inte jag som bestämde att det skulle byggas rondeller där jag skulle springa! Sammantaget gör det att jag inte springer så mycket som jag skulle vilja, jag blir bara less på bilvägarna, bilförarna och rondellerna.
Man skulle kunna skaffa ett gymkort istället, vilket jag skulle ha gjort vid det här laget om det inte vore som så att 1) universitetsgymmet har gratis "prova på"-vecka nu nästa vecka iochmed terminsstarten, så det är oekonomiskt att köpa ett enmånaders gymkort just exakt nu och 2) om jag köper ett gymkort nu så innebär det att det är köpt på höstterminen och det medför högre kostnader om jag skulle behöva förlänga det en månad sedan, eftersom det är billigare att förlänga under samma termin och vid det eventuella extramånadersköpet kommer det ju att vara vårtermin.
Maten går inte heller riktigt bra. En ortorektiker äter "rätt" mat i "rätt" mängd. Min ätstörning vill inte tillåta mig det, bara halva dagen. Sedan lägger den i handbromsen och påstår att jag inte får laga mer mat. Frågan är då: Hur ska jag kunna ladda upp inför min morgonrunda om jag inte får äta havregrynsgröt eller andra långsamma kolhydrater på kvällen, fröken Ätstörning? Nej, just det...
Ytterligare ett aber är att jag blivit sjuk nu. En svullen halsmandel, tror jag att det är. Men det borde gå över på en dag eller två. Annars får man väl springa upp till universitetet och hugga tag i någon läkaraspirant för att få en diagnos. När jag tänker efter så borde ju faktiskt läkarna hänga på samma sektionspub som jag (för att jag hänger på "fel" sektionspub...), så man kanske kan hitta någon redan på fredag. Fast då lär jag ju redan vara frisk.
En del är vädrets fel. Det är halt i den här staden för tillfället. Kommunen vägrar sanda gångbanorna med sand, de använder grus istället. Det är inte på långa vägar lika effektivt. Då är det banne mig effektivare att sanda med kornsnö! Fast, tja, sandar man inte med sand så heter det väl på korrekt språk halkbekämpar. Men på grund av den bristande gångbanehalkbekämpningen i min hemstad så är jag förvisad till att springa på bilvägarna, som är saltade. Då blir bilförarna sura för att deras fortskaffningsmedel inte får ordentlig plats. Eller för att jag fnattar omkring i rondellerna. Men det var inte jag som bestämde att det skulle byggas rondeller där jag skulle springa! Sammantaget gör det att jag inte springer så mycket som jag skulle vilja, jag blir bara less på bilvägarna, bilförarna och rondellerna.
Man skulle kunna skaffa ett gymkort istället, vilket jag skulle ha gjort vid det här laget om det inte vore som så att 1) universitetsgymmet har gratis "prova på"-vecka nu nästa vecka iochmed terminsstarten, så det är oekonomiskt att köpa ett enmånaders gymkort just exakt nu och 2) om jag köper ett gymkort nu så innebär det att det är köpt på höstterminen och det medför högre kostnader om jag skulle behöva förlänga det en månad sedan, eftersom det är billigare att förlänga under samma termin och vid det eventuella extramånadersköpet kommer det ju att vara vårtermin.
Maten går inte heller riktigt bra. En ortorektiker äter "rätt" mat i "rätt" mängd. Min ätstörning vill inte tillåta mig det, bara halva dagen. Sedan lägger den i handbromsen och påstår att jag inte får laga mer mat. Frågan är då: Hur ska jag kunna ladda upp inför min morgonrunda om jag inte får äta havregrynsgröt eller andra långsamma kolhydrater på kvällen, fröken Ätstörning? Nej, just det...
Ytterligare ett aber är att jag blivit sjuk nu. En svullen halsmandel, tror jag att det är. Men det borde gå över på en dag eller två. Annars får man väl springa upp till universitetet och hugga tag i någon läkaraspirant för att få en diagnos. När jag tänker efter så borde ju faktiskt läkarna hänga på samma sektionspub som jag (för att jag hänger på "fel" sektionspub...), så man kanske kan hitta någon redan på fredag. Fast då lär jag ju redan vara frisk.
Någon som river mitt hus?
Det är svårt att veta vad som egentligen händer, men det smäller, skakar och rister i mitt hus, som om någon har börjat riva det utan att informera mig och utan att ha utfärdat utrymningsorder innan. Otrevligt, ja, men jag orkar inte ta reda på vad som faktiskt händer, för ingen lär ju riva ett hus från 2004 bara sådär. Dessutom har det här huset haft konstiga läten för sig ända sedan jag flyttade in för typ 2½ år sedan. Inte för att det har skakat då, men det kanske bara är någon liten jordbävning.
Dessutom pågår en smärre jordbävning i mitt inre. Har under en tid försökt äta vanlig och normal mat för att på så vis försöka bli fri från mina ätstörningar. Har insett att jag har en superbra förbränning och i princip kan äta just precis vad jag vill under friska perioder utan att gå upp från den vikt min kropp trivs med. Dock är den vikten lite högre än mitt psyke trivs med. Det är inte övervikt, men i mitt tycke för hög normalvikt.
Och de senaste dagarna har det slagit slint totalt. Min pojkvän har i princip fått tvinga i mig den mat jag ätit och jag har surat som tusan efteråt. Jag vill inte få tillbaka mitt anorektiska beteende, för jag älskar att träna och med mitt anorektiska matintag vet jag att jag inte orkar det. Det jag vill är att äta nyttigt, kanske tillochmed ohälsosamt nyttigt, men såpass att jag orkar med min träning. Men det vill inte ätstörningen. Den propsar på anorexi, jag röstar för ortorexi om jag nu måste gå in i en ny sjuk period. Men... en ortorektiker äter ju så mycket... och det är det som ger mig ångest. En skål a-fil är allt jag petat i mig idag. Det duger inte om jag vill träna imorgon bitti.
Dessutom pågår en smärre jordbävning i mitt inre. Har under en tid försökt äta vanlig och normal mat för att på så vis försöka bli fri från mina ätstörningar. Har insett att jag har en superbra förbränning och i princip kan äta just precis vad jag vill under friska perioder utan att gå upp från den vikt min kropp trivs med. Dock är den vikten lite högre än mitt psyke trivs med. Det är inte övervikt, men i mitt tycke för hög normalvikt.
Och de senaste dagarna har det slagit slint totalt. Min pojkvän har i princip fått tvinga i mig den mat jag ätit och jag har surat som tusan efteråt. Jag vill inte få tillbaka mitt anorektiska beteende, för jag älskar att träna och med mitt anorektiska matintag vet jag att jag inte orkar det. Det jag vill är att äta nyttigt, kanske tillochmed ohälsosamt nyttigt, men såpass att jag orkar med min träning. Men det vill inte ätstörningen. Den propsar på anorexi, jag röstar för ortorexi om jag nu måste gå in i en ny sjuk period. Men... en ortorektiker äter ju så mycket... och det är det som ger mig ångest. En skål a-fil är allt jag petat i mig idag. Det duger inte om jag vill träna imorgon bitti.
Igång
Nu är jag igång med min första egna blogg. Trodde inte att jag skulle bli en bloggare, men så fel man kan ha. Mitt bloggnamn har jag tagit för att jag är en väldigt stark tjej som kämpar oförtrutet mot mitt mål när jag har ett. Och det har jag alltid, det bara ändras till och från. För styrka har jag, vilja har jag, däremot vill jag inte alltid samma sak från dag till dag eller ens från minut till minut.
Kan också upplysa om att jag har ätstörningar och att ha det är ingen dans på rosor. Det är en sjukdom som jag inte vill uppmuntra till eller på något sätt försköna. Men... samtidigt som jag inget hellre önskar än att slippa dessa eviga mat- och träningsnojor så är de ändå en säkerhet i ett svårkontrollerbart liv fyllt med tentor, omtentor, promemorior och uppsatser. Och så fester, såklart, med och utan sektionsoverall. Ja, jag är universitetsstudent. Men staden håller jag än så länge hemlig.
Kan också upplysa om att jag har ätstörningar och att ha det är ingen dans på rosor. Det är en sjukdom som jag inte vill uppmuntra till eller på något sätt försköna. Men... samtidigt som jag inget hellre önskar än att slippa dessa eviga mat- och träningsnojor så är de ändå en säkerhet i ett svårkontrollerbart liv fyllt med tentor, omtentor, promemorior och uppsatser. Och så fester, såklart, med och utan sektionsoverall. Ja, jag är universitetsstudent. Men staden håller jag än så länge hemlig.
